Om mindre än 5 månader

Japp, några månader kvar än.

Klicka på bilden för att komma till originalserien

 

Vuxenpoäng och vadkramp

I dag har jag förhandlat om bolåneränta [ja, jag tycker en får kalla det ‘förhandla’ eftersom det slutade 41 punkter under den ränta vi skulle ha fått om vi inte hade gjort någonting alls] och tränat dubbelpass.

Körde på lunchen som vanligt och på kvällen begav jag mig till Hammarbybacken med ett gäng teammates för att springa uppför. Typ frivilligt.

Nu har jag jobbat lite och kollat på ‘Girls’, ska gå och lägga mig och fundera på om det är någon idé att ha kvar den här trötta lilla bloggen.

 

Läggningsorutin

Oki, jag erkänner att jag är rätt kass på att lägga ungen.

Idag stressade jag hem från jobb, hämtade upp ungen på fritids med allt vad det innebär, gick hem och slängde in en paj i ugnen och tog emot farfar som skulle vara huvudansvarig för sitt barnbarn när jag sprang tillbaka till skolan på föräldramöte, my least favourite thing to do [väl där fattade jag att ungarna kunde stanna på fritids eftersom mötet skulle vara över på en timme enligt info före].

Tillbaka hemma åt jag middag själv, sen lovade jag att vi skulle spela Yatzy en gång innan läggdags. När vi hade spelat klart var klockan ungefär 1940 vilket är en mycket godkänd läggningstid. Sen noterade jag att ungens naglar var leskigt långa och när vi borstade tänderna var tandborsten så slö att jag bytte batterier och… sen var klockan plötsligt 2030 vilket är alldeles för sen nattning för att ungen ska vara pigg som en mört nästkommande morgon.

Nu sover hon iallafall och jag tänker krypa ned bredvid henne alldeles strax.

 

Bouthelg

I söndags landade jag på Arlanda efter min bortaboutspremiär och efter lite vardagligt jobb, vab och tisdagsvin med allrabästa J har jag även landat mentalt efter helgens eskapader.

På fredageftermiddagen hann vi med lite avkoppling på Pirbadet följt av middag på Bare Blåbær innan jag och Avalanche inkvarterade oss hos den norska bench coachen.

Lördagsförmiddagen tänkte vi se oss omkring i Trondheim eftersom vi ändå var där, men efter en kvarts promenad till Nidarosdomen i blåst och vågrätt regn nöjde vi oss med att ta en kaffe och gå tilbaks och äta lunch.

Nidarosdomen i aspissigt väder

Norsk lax och pasta till lunch

Frånochmed ungefär då degenererade jag till ett litet nervvrak och det höll i sig ända ut på banan.

Storm Troopers övervakade så att allt gick rätt till

Väl inne i spelet fanns det inte tid för något tramsande så jag skärpte till mig, men sen skulle jag tydligen jamma ändå, vilket fick magen att snörpa till sig rejält. Igen.

Efter en något splittrad första halvlek [163-68], tyckte jag att vi spelade bättre och slutade på 250-156.

Min älskade unge hade skapat världens pepplapp som jag inte såg förrän efteråt. Självklart med viss hjälp från Hönspappan men jag blev alldeles rörd så fin den var [ja, hon såg ‘Whip It‘ förra helgen].

Världens finaste unge hejar på sin morsa!

Sen är det mesta en stor röra av bubbel, Fireball och omkringkrälande på norska dansgolv. Obs! ej pågrundav alkoholintag [eller kanske lite…] utan en företeelse norskorna kallar ‘räkan’.

Vi tröstade oss med guldbubbel istället

Direkt hemkommen ville jag helst bara åka iväg på scrimmage, men efter lite vuxet övervägande var det inte helt fel att stanna hemma med Hönspappan och ungen och åtminstone försöka ställa om mig till helt vanlig vardag.

 

2013 so far

Tur att en inte hoppade på #blogg100, det hade ju skitit sig innan det ens började…

På semestern hann jag få ihop nästan 4 inlägg på 2 veckor och då gjorde jag ingenting annat än slappade vid poolen. Nu är jag tillbaka i heltidsjobb och toppar med en sjuk unge. Då har vi ändå förmånen att ha en utomordentligt hjälpsam farmor som kommer hit om morgonen för att aktivera ett hosttroll så att vi ska kunna jobba båda två.

Just nu känns det, om inte som att jag har all tid i världen, iallafall som att jag hinner andas. Förra veckan kom jag hem direkt efter jobbet alla vardagar [fredagskvällen räknas liksom inte då helgen redan har börjat, det är dessutom den enda kvällen i veckan som avslutas med en 3-timmarsträning].

Anledningen till alla dessa hemmakvällar är att jag faktiskt har sanerat i min vardag. Kvar är rollerderbyn och min familj såklart. Borta är instruktörspass i pole, min egen poleträning [som ändå var icke-existerande] och gymmet [dock ej månadsavgiften, iallfall inte än på ett tag]. Har istället börjat köra lunchpass i källarlokalen vid kontoret vilket betyder att jag tränar mer regelbundet men känner att den totala tidsåtgången är mindre än förut. Tycker fortfarande det känns konstigt [men trevligt] att äta middag tillsammans så ofta.

Ungen tycker min kulturtantstunika passar utmärkt att spela hallfotboll i

 

Föräldraskapsmantra

Dagens citat, direkt från Popmorsa på Nöjesguiden, en blogg som jag läser och uppskattar för sättet hon skriver på, för att hennes unge är jämngammal med min och lite för att vi bodde snett mittemot en karaktär hon skriver/skrev om.

För trots att hon är både yngre och ballare, till detta kan jag relatera typ 110:

JAG SKULLE JU FÖR FARAO INTE ENS HA BARN, JAG GÖR ETT YPPERLIGT JOBB MED TANKE PÅ FÖRUTSÄTTNINGARNA!

 

I en annan liga

Kom iallafall iväg till en träning med det lokala roller derby-laget. Tyckte jag var smart som beställde en uppsättning hjul och slapp således packa med mig. Murphy hade dock en del att säga till om och mixtrade med min order. Efter lite strul fick jag tag i andra hjul [som jag köpte enbart för att kunna träna och hoppas på att kunna sälja sen].

Var nästintill från-freshmeat-till-RIKTIG-practice-nervig, men tycker jag tränar för sällan så tvingade mig iväg.

Det var bra. Jag skulle inte på långa vägar platsa ens i deras B-lag, men jag gjorde inget helknasigt [tror jag iallafall], vilket är min allrastörsta fear, speciellt i sammanhang som här, tillsammans med drygt 30 nya ansikten som alla kan det jag vill vara bra på.

Träningen var både lik och olik den jag är van vid. Började med liten offskate-uppvärmning och start/stopp-drills, följt av jammer/blocker-drills [olika konstellationer, men alltid tänka hålla insida, recykla och medveten om pack speed]. Avslutade med footwork och sen drog de till ett pizzaställe i närheten. Alla var trevliga på ett bra sätt och jag fick följa med, men avstod då träningen var klar först 2300.

 

Vintersemester 2013, part II

Dagarna går och jag har sedan länge glömt att det fortfarande är vinter där vi egentligen hör hemma.

Vi äter gott och har det bra, en fin blandning av utflykter och poolhäng, aktiviteter och ren avkoppling.

I går hyrde vi en båt som cruisade omkring hela ön med oss och vi fick se både manatees och delfiner. I dag har alla tagit det lugnt med sol.

Har shoppat en del. Mest på Whole Foods.

 

Daytrippin’ Legoland

Eftersom vi gjorde Disneyworld förra gången hade vi bestämt oss för att köra Legoland i år.

Efter några felkörningar och utlovad frukost på IHOP hittade vi dit. Ungen var så exalterad att hon knappt kunde stå still och väl inne småsprang hon större delen av dagen.

Jag tyckte Legoland var perfekt för E, hon var tillräckligt lång/gammal för att få åka allt och alla attraktioner passade henne. Bergochdalbanorna var precis lagoma samtidigt som hon fortfarande gillar mer menlösa barnvänliga karuseller.

En dag är rätt lagom och vi valde medvetet att inte åka dit på helgen. Vet inte hur mycket det spelade in, men vi stod aldrig i kö mer än 10 minuter. Favoriten för samtliga fmiljemedlemmar blev Coastersaurus, en backig träbergochdalbana som vi åkte 3 gånger.

 

Vintersemester 2013, part I

Så var vi här igen. Det blev faktiskt inte exakt samma hus utan 2 dagar innan avresa fick vi besked om att ha blivit ‘uppgraderade’. En dubbelbokning gjorde att de flyttade oss till ett snarlikt hus som dessutom var handikappanpassat [yey…?]

Resan gick iallafall utan några större missöden och Gruffalon fick hänga med igen.

Med en morgonvy som denna glömmer en snabbt att det fortfarande är vinter hemma.

En liten white mango sangria på Island Cow, Sanibel.