Rookie Mom – en slackermorsas tillkortakommanden i familjeträsket

Hemma igen från en helgs rekreation [läs arbete].

Har fått sova utan att bli väckt 2 nätter i sträck! För första gången på nästa 7 månader! Välbehövligt.

Det verkade inte ha gått någon nöd på det lilla gula barnet heller.

Vi var ute och åt med farmor och farfar igår. Resultat: mätta magar, en urvält öl och ett krossat vattenglas [behöver jag nämna orsaken till de sistnämnda?]. Kredd till personalen på Arizona som inte verkade det minsta besvärade utan hävdade käckt att de hade varit med om värre missöden.

Trött idag, var på fest igår.

Inflyttningsfest med grillning mitt ute i skogen hos H & J. Trevligt [förutom missödet med busshållsplatser med samma namn som gjorde det aningens svårare att ta sig dit] men att det lilla gula barnet skulle somna i bra tid och sova tills vi skulle hem var ju bara att glömma. Hon ville absolut vara med och partaja och fick trubadur-Micke att spela Imse vimse spindel istället.

Det lilla gula barnet har börjat lägga huvudet på sne. Vet inte om det är medvetet när hon är extra besvärlig för det ser onekligen väldigt sött ut.

Idag har E visat att hon kan låta som hon pruttar. Det var jätteroligt hela eftermiddagen då vi prutt-kommunicerade med varandra. Sen blev det middag [potatis- och laxpuré för E:s del]. Med mat i munnen blev pruttljuden inte lika roliga [tyckte iallafall den som fick torka upp efter puréfontänen].

Jag vet att alla säger att bebisar tycker om rutiner, det står överallt. Exempelvis vid läggning. Som de dysfunktionella föräldrar vi är har vi inte upprättat någonsomhelst nattningsrutin för det lilla gula barnet. Vi måste vara Riktigt Dåliga Föräldrar.

Trots det somnar hon varje kväll. Weird, huh?

Monterade tills sist på Vyssan lull-fötterna på spjälsängen igår. De har legat nedpackade i snart en månad. Med tanke på vilken förbättring det blev att kunna vagga sängen är det bara att beklaga att vi inte fått arslet ur förrän nu.

Det lilla gula barnets 6-månadersdag blev sådär. Jag känner mig trött och grinig och beter mig därefter. Ungen var inte på sitt bästa humör. Inte Hönspappan heller för den delen. En dålig kombination.

Vill att semestern ska vara avkopplande och mysig men just nu vill jag bara ta semester från bebbe. Vill inte känna mig stressad varje gång vi går ut och äter [även om Hönspappan tar henne känner jag att jag borde skynda mig] eller kör bil [passa på att köra medans ungen sover fast man helst vill ta det lugnt och njuta av solen istället]. Suck.

Varför finns det inte time share-barn?

Det lilla gula barnet fick smaka glass för första gången. Inte sista gången att döma av hennes min.