juli 2009


Ny touchdown hemma. Kvällspermis från jobbet, skönt. Det lilla gula barnet levererades från mina pärons sommarställe efter en vecka av lek med jämnårig, undivided attention från mormor och morfar samt några dussin nya myggbett.

Hönspappan förvånade med ny inredning i barnskrubben. Kredd till honom.

Jag har umgåtts med min dotter sedan 1800 och hon har hunnit ätit upp hälften av mina laxnigiri och åsamkat mig skavsår i öronen. Inser att jag faller tillbaka i no-kid-mode alldeles för snabbt. Nu sover hon sött i sin egen säng iallafall. Time for some quality time med Hönspappan.

Annonser

Hemma igen efter en helg i obygden [ma & pa:s sommarstuga där vägen tar slut och mobiltäckning är något ouppnåeligt, en plats där man inte kollar på klockan, på tv eller på sig själv i spegeln – det finns liksom inget behov av det].

Vägen till sommaren

Höjden av avkoppling

Sammanfattning: årets första dopp [nästintill skamligt att det ska ske först i mitten av juli], en miljard myggbett, både #1 och #2 i potta [!], kilovis med ma:s mat, ljumma sommarkvällar.

DLGB förevisar pottresultat

Bara en förälder kan se ett värde i dylik bild

Avlämningen av det lilla gula barnet var en tårtbit. Vi fick tigga till oss en varsin hejdåpuss. ‘Åk nu’ kom det uppmanande från henne sen.

Oavsett hur resten av sommaren avlöper har vi fått en stor dos svensk sådan denna helg. I morgon: jobb.

Om man kan bli jetlaggad av att resa till grannlandet var det just det vi var igår. Iallafall den vuxna delen av den lilla dysfuktionella familjen. Vi landade i Värtan 0610, en högst ohuman tid, speciellt om man har semester. Fördelen att vara uppe med tuppen är att det är näst intill folktomt i stan och eftersom Mellqvist hade den goda smaken att inte bomma igen för semester åt vi en trevlig frukost där – sittandes, vilket är värt att notera.

Väl hemma i lägenheten däckade jag men vaknade trots det före 0900.

Hemkommen från vår allra första barnsemester. 2 x finlandsfärja och en hel dag av barnaktiviteter på 36 timmar. Ett kaos av crocs, sunkmat till överpriser och fula finska barn. På hemresan fyllde vi iallafall på barförrådet.

Är det så här det ska vara nu?

Det lilla gula barnet vaknade redan 0740 i morse av någon konstig anledning. Hönspappan gick [av någon outgrundlig anledning] upp och började baka med henne. En dryg timme senare hade jag sinnesnärvaro att stiga upp, perfekt i tid till nybakade scones [eller ‘skums’ som den yngre delen av den lilla dysfunktionella familjen uttrycker det].

Nu har semestern börjat!

Hönspappan ville inte se King Kong på tv med mig, han hade sett den på bio och gillade den inte – den var så ‘overklig’.

I morse kom det lilla gula barnet tassande in med kudde, täcke och Ti-ti i högsta hugg. Sen la hon sig lugnt och stilla och tittade på mig. Det är första gången hon går ur sin säng själv. Tidigare har hon alltid legat kvar i sin egen säng, något vi uppskattade oerhört mycket främst på helger. När vi stigit upp har hon suttit/stått i sängen, jättevaken och jätteglad men jag har inte haft en aning om hur länge hon har varit vaken. Nu är det slut på det alltså. Hon la sig en halv centimeter från ansiktet och stirrade på mig. Rätt sött men omöjligt att sova vidare.

Klockan var strax före 0900 så det var väl dags att vakna ändå.

Nästa sida »