april 2007


I dag ska det lilla gula barnet åka tåg för första gången [förutom pendel då].

Vi ska till E:s mormor och morfar [och gammelmorfar, morbror och moster, inte att förglömma]. Det ska faktiskt bli skönt med lite avlastning, där får man nästan ställa sig i kö för att få byta blöja [och det tänker jag inte göra]. Det är rätt skönt att ha föräldrar som dyrkar sitt barnbarn näst intill fanatiskt.

Dessutom ska vi ta bort liggdelen och göra om till sittvagn. Jag vet nu att bebisar ska sitta vänd mot föraren till de är typ ettochetthalvt år men vad gör man när hon både har vuxit ur och hatar att ligga i den? Vi kunde ju inte veta att vi skulle få en jättebebis.

Just som jag trodde att jag och det lilla gula barnet hade lärt känna varandra och att hon är ett ganska enkelt barn…

Promenerade i Hagaparken med BVC-mammorna, ungen var vaken och satt i Babybjörnen. Hon blev lite kinkig men det avhjälptes med amning. Kort därefter [när vi nästan var framme vid fiket] började hon helt plötsligt gallskrika så mycket att de andra fick fortsätta medan jag försökte lugna henne.

Eftersom det inte är något hon brukar göra blev jag först jätteorolig att hon hade drabbats av akut sjukdom [eller möjligtvis att hon inte står ut med mig, fast det är ju svårt att åtgärda] så jag skyndade hem så fort hon var lugn nog att stoppa ned i vagnen. Väl hemma när hon vaknade var hon precis som vanligt, rätt glad och sprattlig. Det kanske är BVC-mammorna hon har något emot…?

Första natten för det lilla gula barnet i nya spjälsängen. Det gick över förväntan, somnade vid 22-tiden, vaknade första gången 0441, sen när Hönspappan gick till jobbet. Då la jag henne i vår säng och sen sov vi ända till kvart i tio…

Hemkommen från IKEA efter ett overkligt smidigt besök. Det lilla gula barnets farmor stannade hemma med henne vilket underlättade, både för ungen och oss skulle jag tro.

Nu i efterhand känns det som om vi svävade omkring därinne, långt från barnskrik och pargnabb. Helt otippat hittade vi allt vi borde köpa inklusive spjälsängen som var första prio  utan minsta meningsskiljaktighet. Dessutom fanns alla prylar på lager och inte att förglömma; de rymdes i bilen.

Nu blir det till att skruva och pussla; spjälsäng och en liten matchande stol, matbord med 4 stolar, köksbord med 2 stolar och nytt rumsbord.

Med risk för att tolka in för mycket i mitt barns beteende – vad annars ska man syssla med när man ändå stirrar på henne större delen av dagen? – hon måste vara hur intelligent som helst!

Igår sjöng jag ‘Imse Vimse spindel’ för henne ett antal gånger. Ja, jag medger att jag har brutit mitt heliga löfte om att aldrig sjunga förutom i tom bil, inte ens i duschen [som för övrigt är det mest lyhörda stället i vår lägenhet]. Men E verkade ju gilla min sång [och har därmed ingen karriär som framtida Idol-jurymedlem].

Döm om min förvåning i morse när hon direkt efter uppvaknande börjar trassla ihop fingrarna framför ansiktet – det måste ju självklart betyda att hon vill höra ‘Imse Vimse’!!!

Tänk att vi har ett sånt smart barn!

Nu har jag sjungit ‘Imse Vimse’ minst tjugotre gånger så snart behöver hon hitta på ett sätt att få mig att förstå att hon inte vill höra mer…

Det känns som om vi börjar känna varandra lite bättre nu, jag och det lilla gula barnet. Jag tycker vi kommer överens förvånansvärt bra, hon och jag. Vi umgås ju i princip dygnets alla vakna timmar [hennes iallafall] och hon börjar bli riktigt rolig. Hon har tusen olika små miner och uttryck och hon är för det mesta glad [eller åtminstone likgiltig]. Är hon gnällig är det oftast för att hon är hungrig eller trött och vem klandrar henne för det…?

Jag är enormt tacksam för att ha blivit med ett sådant enkelt barn. För även om hon förvandlas till Skrikmonstret ibland [mer sällan numera måste jag tillägga] så känns det som om hon är ganska ‘low maintenance’. Ungefär vad en Rookie Mom klarar av.

Det lilla gula barnets nappflaskvägran fortsätter. Jag är inne på flasksort nummer fyra och har tappat räkningen på hur många olika toppar jag har provat. Inget hjälper.

Man borde väl inte klaga på att amningen fungerar men det skulle vara trevligt att inte vara i beroendeställning. Speciellt eftersom det funkade till en början. Suck.

Nästa sida »