I söndags landade jag på Arlanda efter min bortaboutspremiär och efter lite vardagligt jobb, vab och tisdagsvin med allrabästa J har jag även landat mentalt efter helgens eskapader.

På fredageftermiddagen hann vi med lite avkoppling på Pirbadet följt av middag på Bare Blåbær innan jag och Avalanche inkvarterade oss hos den norska bench coachen.

Lördagsförmiddagen tänkte vi se oss omkring i Trondheim eftersom vi ändå var där, men efter en kvarts promenad till Nidarosdomen i blåst och vågrätt regn nöjde vi oss med att ta en kaffe och gå tilbaks och äta lunch.

Nidarosdomen

Nidarosdomen i aspissigt väder

Kolhydratladdning innan match

Norsk lax och pasta till lunch

Frånochmed ungefär då degenererade jag till ett litet nervvrak och det höll i sig ända ut på banan.

Storm troopers at Husebyhallen

Storm Troopers övervakade så att allt gick rätt till

Väl inne i spelet fanns det inte tid för något tramsande så jag skärpte till mig, men sen skulle jag tydligen jamma ändå, vilket fick magen att snörpa till sig rejält. Igen.

Efter en något splittrad första halvlek [163-68], tyckte jag att vi spelade bättre och slutade på 250-156.

Min älskade unge hade skapat världens pepplapp som jag inte såg förrän efteråt. Självklart med viss hjälp från Hönspappan men jag blev alldeles rörd så fin den var [ja, hon såg ‘Whip It‘ förra helgen].

Pepplapp

Världens finaste unge hejar på sin morsa!

Sen är det mesta en stor röra av bubbel, Fireball och omkringkrälande på norska dansgolv. Obs! ej pågrundav alkoholintag [eller kanske lite…] utan en företeelse norskorna kallar ‘räkan’.

Bubbel för förlorare

Vi tröstade oss med guldbubbel istället

Direkt hemkommen ville jag helst bara åka iväg på scrimmage, men efter lite vuxet övervägande var det inte helt fel att stanna hemma med Hönspappan och ungen och åtminstone försöka ställa om mig till helt vanlig vardag.