september 2010


Insåg i morse att jag ger mig lite för lätt när det kommer till klädval åt det lilla gula barnet. Delegerade påklädningen till Hönspappan medan jag tillverkade matsäck i köket och tyckte att hon kunde ha de nya gröna brallsen hon givit sitt godkännande till senast vi handlade [vilket dock inte är samma sak som att hon faktiskt kommer att sätta på sig dem].

Blev mycket förvånad när han inte bara hade fått på henne byxorna utan även en svart polo till det. Bara strumporna var rosa. En 5.11-väst och ett par Magnumkängor på det och hon skulle se ut som 90% av de anställda på min tidigare arbetsplats [Hönspappan ej inkluderad]. Gårdagens legopistol skulle kunna fungera som accessoar om man inte är pacifistiskt pk [vi kvalificerar inte eftersom ungen vet att man måste ta skydd vid magasinsbyte].

DLGB combat style

Det lilla gula barnet posar lite skeptiskt

Har fått en kasse kläder av min chef igen och i morse valde det lilla gula barnet en [för henne] ny tröja med ett rosa glitterhjärta. Hade även lovat henne att ha kjol och strumpbyxor i ett svagt ögonblick för att få morgonprocessen att gå aningens snabbare.

Fattar inte att det ska vara så förbannat svårt att få på ungen byxor! Som grädde på moset hade de ungar jag såg på väg till dagis redan mössa. Hade inte haft en tanke på att det kanske är dags för huvudbonad. Skyller på att hon gick i kortärmad klänning hela förra veckan…

DLGB är mycket belåten med ärvd tröja

Det lilla gula barnet är mycket nöjd med sin tröja

I natt vaknade vi av att det lilla gula barnet skrek från sitt rum att hon ville ha en macka. Eftersom hon ofta pratar i sömnen brydde vi oss inte nämnvärt men strax efter 0600 kom hon in till oss och sa sig vara så hungrig att hon höll på att dö.

Hönspappan hade ställt alarmet på 0630 för att gå upp och träna men gick istället upp och gjorde iordning en smörgås åt ungen. Sen dammsög han badrummet [jag gissar på att han beter sig inför träning som jag inför plugg – tillochmed städning är roligare än].

Ungen åt sedan en macka till men ville ändå ha frukost när hon kom till dagis. Eftersom detta är en ny företeelse antar jag att det beror på att även barnet i familjen utvidgat magsäcken efter en veckas italiensk mat och gelato.

DLGB med balettskorna och ny dansdräkt i sin tigerrygga

Det lilla gula barnet på väg till sin dans igår, utfodrad om man får döma av ansiktsuttrycket

Så var vi hemma igen. I morgon vaknar vi upp i Verkligheten och än mer så på måndag med oexotiska aktiviteter som dagis och heltidsjobb på agendan. Weird.

Imorse var vi fortfarande i paradiset och hann se en vacker soluppgång över sjön innan det var dags för avfärd till flygplatsen.

Veckan har bjudit på många glas vin, sol varje dag, konstiga yoghurtsmaker, flera grillkvällar, galen trafikrytm, turistiga utflykter [Salò, Sirmione, Riva etc.] och en katt som det lilla gula barnet döpte till Bamse-Nisse.

DLGB och katten hon döpte till Bamse-Nisse

Det lilla gula barnet och vad vi tror är husägarens katt

Torsdagen tillbringades på sjön efter önskemål av The Farmor. Denna fantastiska dam som nyss fyllda 90 inte tyckte att en dag vid huset vi hyrde var tillräckligt spännande eftersom ‘vi sitter ju bara hemma om kvällarna’.

DLGB på strandpromenaden i Salò

Det lilla gula barnet på strandpromenaden i Salò

Taxfree i Italien

Italientaxfree. Frågan är vilken målgrupp...?

Så har man överlevt en dag på italienskt nöjesfält. Förberedde mig på det värsta så efter en dag med fantastiskt väder, knappt några köer och inga meltdowns för vare sig stora eller små medlemmar av den lilla dysfunktionella familjen kan jag bara varmt rekommendera Gardaland any vardag i senseptember.

Anlände en halvtimme efter öppning och blev mer eller mindre utslängd vid 1800 då de stängde. Då hade vi hunnit med både det ena och det andra och upptäckt att ungen gillade det mesta hon var längdkvalificerad till. Vi klarade både en italiensk Flum Ride och en ganska läskig [i Hönspappamått mätt] pirattur under jord.

Eftersom köerna var nästintill obefintliga kunde vi även dela på oss och åka sånt DLGB inte fick/ville utan att det skulle ta en halv dag. Det enda negativa jag kan komma på var att ungefär hälften av alla snacksstånd var stängda så man behövde gå säkert flera hundar meter innan man kunde få lite snabba kolhydrater alternativt random transfett. Däremot fanns toaletter vart man än såg vilket uppskattades av föräldrar till pottränad men inte så framförhållen ung förmåga.

DLGB vid entrén till Gardaland

Det lilla gula barnet utanför Gardaland

Föredömlig skylt som informerar att parken inte tillåter bar överkropp

Trots mina okunskaper i det lokala språket förstår jag att bar överkropp inte är önskvärd outfit. Me like.

DLGB i karusell på Gardaland

Det lilla gula barnet åker Askungelik pumpavagn

Slocknad DLGB efter heldag på nöjesfält

Det lilla gula barnet en minut efter att vi satt oss i bilen efter en heldag på Gardaland

Lördagen blev en resdag. Upp i ottan, iväg till Arlanda.

Som småbarnsmorsa har jag upptäckt helt nya saker att värdesätta under flygningar. Trots att vi flög lågpris med SAS där minsta munsbit som erbjöds var till självkostnadspris fick det lilla gula barnet en välfylld påse med vettiga saker [kanske inte ur ett genusperspektiv men definitivt tidsfördrivseffektivt]. Mycket uppskattat!

På det hela taget skötte sig ungen under omständigheterna väldigt väl och kraschade bara med Gruffalon en gång.

Efter en timslång väntan på hyrbil och bilfärd med hjälp av både gps, kartor och manuella frågeställningar till lokalbor kom vi fram till huset.

I dag vaknade vi av sol utanför fönstren och inget foto i världen gör utsikten från vår balkong rättvisa.

Vy från balkongen i San Felice del Benaco

Som sagt. Morgonvy som inte går av för hackor.

Hönspappan tilldelas dagens föräldrapoäng eftersom han tillbringat hela dagen med det lilla gula barnet, dagis hade stängt för planering. De flanerade i Gamla stan och besökte Livrustkammaren. Tveksamt vem som uppskattade det mest.

DLGB i Livrustkammaren

En liten riddare i sina finaste gåbortskor

Har gjort allt annan än att packa ikväll så jag har det mesta kvar. Istället för att se fram emot resa prokrastinerar jag packning och funderar mer på hur jobbigt det är att packa upp. Jag borde ha en fet smäll.

Nästa sida »