augusti 2011


Min förståelse för Hönspappans fascination inför bunkrar och militärhistorisk information är fortfarande obefintlig, men efter dagens lunchrumsdiskussion har jag insett att möpmörkertalet kan vara större än jag någonsin anat.

Majoriteten av kollegorna kunde intyga att deras män [för möpighet verkar vanligast förekommande bland den halva av befolkningen som fullgjort värnplikt, fast kanske än mer frekvent bland de som inte fick?] får något speciellt i blicken vid åsynen av underjordiska ingångar.

Möpbok

Vilka läser sånt här frivilligt?

Persienntrasslet i döingens lägenhet är åtgärdat och det verkar ha flyttat in någon permanent.

Med större barn kommer större problem har jag hört. Annorlunda är de iallafall. Just som man tror att man har hyfsad koll och läget är förhållandevis oproblematiskt så börjar ungen beklaga sig över att hon inte har någon att leka med. När jag frågar om någon är dum mot henne visar det sig att problematiken är något mer komplex.

Hon berättar att en grupp på dagis [som jag antog hon är med oftast] bara leker mamma-pappa-barn. Hela tiden. När jag då föreslår att hon kan leka med någon annan säger hon att den andra gruppen av [större] barn bara leker Cars. Vad säger man då?

Tidigare har jag oftast handgripligen kunnat göra något åt problematiska situationer [typ servera frukost hemma]. Det här är nytt och jag har ingen aning om allvarlighetsgrad men hur beter man sig om det håller i sig? ‘Försök att hitta alternativa polare som inte är lika enkelspårigt könsstereotypa i sitt lekbeteende’ kan jag ju inte säga till ungen. Fast jag vill.

DLGB i gå-ut-med-sparkcykeln-fast-det-egentligen-är-läggdags-outfit

Att hon säger att hon älskar bunkrar kommer antagligen inte heller att bidra till dagissamhörighet

 

För att väga upp gårdagen [då det vettigaste var att sätta på/stänga av diskmaskinen] började jag dagen med en storhandling [efter att ha tömt diskmaskinen]. ‘Stor’ betyder 2 fulla kassar om man är själv men tillhör en liten dysfunktionell familj utan bil.

Hönspappan och det lilla gula barnet trillade in på eftermiddagen, efter en lyckad tältnatt. Ungen ville göra det igen vilket jag är positivt inställd till så länge jag slipper följa.

DLGB i solnedgång på ö i Stockholms skärgård

Det lilla gula barnet är numera en friluftsjunkie

Kvällen ägnades åt tvätt och Dexter.

Det lilla gula barnet är på äventyr med Hönspappan, de ska tälta i skärgården. Jag har haft en mycket angenäm lördag med mycket S-häng. Först lyxlunchade vi på Hattori Sushi Devil, sen rev jag av 2 hippor och så möttes vi upp igen för en fika.

När jag pratade med Hönspappan på kvällskvisten var de ute i skogen och letade troll.

DLGB på ö

Det lilla gula barnet på ö i Stockholms skärgård

Har givit upp det där med frukost på dagis, orkade inte tjafs varje morgon [men har villkorat med att hon måste gå upp när jag säger till, vill ju inte känna mig helt överkörd av ungen].

Social uppdatering: småpratade med fellow dagisförälder [från kalaset] på väg till tunnelbanan precis som en normal morsa! De kanske inte är så läskiga ändå, riktiga föräldrar.

Ja, för det första för att det egentligen är torsdag [fick jag kommenterat i ett mail på seneftermiddagen]. Ett annat mail på eftermiddagen var från mig till Hönspappan, ett förslag om picknick i Vitabergsparken till Parkteaterns balettkväll. Trodde väl aldrig att han skulle var positivt inställd eftersom

  1. Hönspappan gillar inte dans
  2. Hönspappan är inte överförtjust i picknickar
  3. Hönspappan har väldigt svårt för spontana infall [mailet sändes ungefär 3 timmar innan Parkteaterns början]
Istället var det han som överraskade mig med att bara gå med på allt utan minsta gnäll. Sen var det nog det lilla gula barnet som uppskattade föreställningen mest men jag är positiv till allt som inte är vardagsmiddagshittepåtristess.
 
DLGB i Vitabergsparken

Det lilla gula barnet lekte sig trött efter dansföreställningen

Nästa sida »