Bloggen föddes strax efter det lilla gula barnet, som terapi för att lära mig att identifiera mig som morsa. De 9 månader normala människor förbereder sig på att bli förälder och inreder barnkammare ägnade jag mig åt jobb [har aldrig jobbat så mycket] och att vänja mig vid att vara sambo.

Disclaimer: Detta är en högst ordinär svennebananblogg. Istället för att prata konstant om vad min unge gör och inte gör i alla sammanhang, är det här min kanal för barnältande. För att jag inte ska glömma hur det egentligen var när det lilla gula barnet var ett litet skrikkolli som vi hade svårt att förstå, trots att vi var Föräldrarna, eller när vi var tvungen att dra henne en miljard gånger över halltröskeln för att hon skulle somna, eller då hon lärde sig att gå och blev en liten Duracellbebis som man plötsligt blev tvungen att ha under konstant uppsikt.

Så. Den som fortfarande läser, skyll sig själv.

Jag skriver mest om föräldraissues [tycker fortfarande inte att det är någon barnlek att försöka uppfostra en unge] och familjekompromisser, lite fritid, en gnutta förhållande och en och annan resa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s