oktober 2009


Vi var senare än någonsin till dagis i morse, ville inte lämna ett världskrig efter mig då mina päron ska hämta det lilla gula barnet idag och därför anländer lägenheten först. Ungen ville bara stå på ett ben när jag ville byta blöja, klä på och komma iväg. Iochförsig visade jag aerobicskoreografin från igår för henne men det var medan hon åt frukost. Mindre uppskattat tilltag får man dock leta efter.

‘Stäng av musiken’ sa hon surt och jag fick en försmak av hur det är att vara en pinsam morsa.

Blev dock inte speciellt nedstämd eftersom jag sov hela natten utan att klia för första gången på ett par veckor.

Annonser

Den värsta stressen på morgonen rör huruvida jag ska få i det lilla gula barnet tillräckligt med frukost. Man vill ju inte skicka henne till dagis på fastande mage. Samtidigt är jag en dålig förebild eftersom  jag är världens sämsta frukostätare själv [trots hjärntvätt om att det är det viktigaste målet på hela dagen].

I dag stod jag med skalkniv och freestylade en ‘stoj fisk som äj arg’ ur en skiva Lingongrova för att få henne att äta. Det gjorde hon dock med besked, tre ‘stoja’ fiskar gick det i den lilla [men fint barnbulliga] magen. Hon hade säkert ätit mer om hon hade fått/vi hade hunnit.

Hade en trevlig barnfri kväll igår tillsammans med Hönspappan, hans syster och hennes man. Middag på Tranan med långtgående diskussioner om en framtida semester i Murmansk.

Det var ett tag sedan jag och Hönspappan gjorde något utan det lilla gula barnet. Tidigare har vi varit ganska bra på det men senaste tiden har vi haft separata aktiviteter för oss när vi väl haft barnvakt. För det har vi ju iallafall varje tisdagskväll, tack farmor!

Det lilla gula barnet var uppe när vi kom hem vilket var trevligt, men brukar påverka tiden det tar att stiga upp nästa morgon. Mot all förmodan var hon ganska lättväckt i morse, det var andra faktorer som gjorde att vi blev lite senare än vanligt till dagis.

Höll på att glömma – det lilla gula barnet ritade sin första huvudfoting idag! Det blev efter mycket om och men Hönspappan som tog henne till barndansen och där verkar det ha spårat ur totalt. Det är alltså en kurs för ungar mellan 2 och 3 år, men de ska rita noter [fjärdedels och åttondels] och sjunga sånger på finska. Min unge ritade en huvudfoting istället och jag tycker det är avancerat nog för någon som inte är fullt 2 år och 10 månader.

Se ett sånt fulländat konstverk! /Stolt morsa.

Se ett sånt fulländat konstverk! /Stolt morsa.

Dagsprojektet var ett barnkalas mitt ute i ocivilisationen. En gemensam föredetta arbetskamrat till mig och Hönspappan flyttade vid samboskapsinträde rakt ut i skogen. Sedan dess räcker det med en hand för att räkna antal gånger vi har träffats. Lite trist men samtidigt får jag ångest bara av att tänka på att åka hela vägen dit. Kanske lite för att en gång [när Hönspappan var ansvarig för att ta reda på färdväg bör tilläggas] hamnade vi på väg ut mot Dalarö istället för i Norra Sorunda och stod på en 30 cm smal vägren med det lilla gula barnet i vagnen och bilar som susade förbi i hundraåtti [kändes det som men det var nog ‘bara’ 90]. En annan gång ringde vi Taxi Stockholm för att komma därifrån men de hade inte stället på GPS utan föreslog att vi skulle försöka med ett lokalt bolag.

Denna gång tog vi pendel/buss och besöket var jättetrevligt men jag måste erkänna att det var ganska skönt att landa hemma i stan igen.

Nu sitter jag och försöker komponera en spellista till mina pole-pass i morgon. Känslan av att ha tagit mig vatten över huvudet börjar bli mer och mer påtaglig.

Det lilla gula barnets danskurs har blivit föremål för byteshandel i den lilla dysfunktionella familjen. Eller rättare sagt, jag vet hur ogärna Hönspappan vill gå dit och det försöker jag utnyttja såklart. I ärligheten namn: det är inte störtkul att gå dit så någon sorts uppmuntran från den som slipper närvara är helt på sin plats tycker jag. Middag på Tranan är ett finfint incitament för mig att gå, vi får se om Hönspappan tycker detsamma om att slippa. Hoppas, hoppas…

Började dagen med lite näsblod [tredje gången sedan i går eftermiddag] så efter dagislämning blev det återbesök på vårdcentralen. Det är sådär med både ork och tålamod efter alla dessa klinätter så en liten chokladmuta gjorde det lilla gula barnet mer än medgörlig och förskonade mig från de värsta morgonstressmomenten. Just nu väl investerad chokladbit, kan hända att min åsikt ändras om jag måste motivera för en tandläkare.

Fick såklart träffa en annan läkare än förra veckan. Blev iallafall positivt överraskad när han remitterade mig till en hudläkare för besök idag! Nu har jag fått kortisontabletter men kläderna känns fortfarande sandpappriga och kliandet är än så länge arbetstaktshämmande.

Nästa sida »