mars 2012


Efter träningen idag bar det av till StikkiNikki. Kan inte för allt i världen påstå att det var glassväder, men vi har gått förbi stället varje lördag de senaste månaderna och efter skylten om öppning i mars blev det än mer förväntansfullt, alltså blev vi nedkylda både utifrån och inifrån. Jag av chokladmarsipan och ungen av hallon och cookies n’ cream. Hönspappan motstod glass [eller så tyckte han inte att han hade ansträngt sig tillräckligt på träningen].

DLGB på StikkiNikki

Efterlängtad våffla med hallon och cookies 'n cream-glass

På kvällen drog Hönspappan iväg på jobb, jag och det lilla gula barnet tv-myste med snacks och chokladdoppade jordgubbar.

DLGB med snacks

Det lilla gula barnet valde jordgubbarna i affären och var inte svårövertalad till chokladdoppandet

Och så var det det där med framförhållning…

Har blivit ganska bra att skriva upp saker i Google Calendar, mindre bra att kolla upp vad som händer framöver. Som på fredag, då är det planeringsdag på det lilla gula barnets dagis. Då har jag ett möte jag varken vill eller borde missa. Hönspappan anmälde sig inte heller som frivillig att stanna hemma.

Tack och lov är vi lyckligt lottade med farföräldrar i närheten varav en har gått i pension och gärna hänger med sitt barnbarn en hel fredag. Utöver den vanliga hämtningsdagen. Phew.

DLGB klättrar

Onsdagar är normalt farmoronsdagar och då blir ungen så här glad.

Är fortfarande helt i chock över hur smärtfritt morgonens rutiner avlöpte. Ungen var initialt inte speciellt svårväckt. Medan jag tog fram yoghurt, flingor och macka åt henne undrade hon försiktigt om jag kunde stanna och kolla på en teckning ifall vi kom i god tid till dagis. Självklart gick jag med på det men var inte säker på att ‘god tid’-kriteriet skulle uppfyllas.

Mot min förmodan gick fram- och påtagning av kläder, tandborstning [!], och påklädning av ytterplagg som en dans och vi kom faktiskt till dagis i vad jag skulle kalla ‘god tid’.

DLGB vill inte prova skor på Intersport

En mindre samarbetsvillig version av det lilla gula barnet som vägrar komma ned och prova skor

Denna solskensmorgon kan dock ställas i relation till gårdagen då ungen fick ett bryt för att smörgåsrånet som hon tiggt till sig blev böjt när det kom smör på och kunde därför inte ätas upp.

Hönspappan har drabbats av pre-badsäsongsångest och fått för sig att han måste börja jogga. Efter lite övertalning följde han istället med till det lilla gula barnets träningslokal och konditionspasset som är samtidigt som hon tränar.

Först smög vi bakgator bort mot Mosebacke eftersom Hönspappans obehag över att vara träningsklädd på allmän plats var så påtagligt att det kunde kännas.

Det var första, men förhoppningsvis inte sista gången hela den lilla dysfunktionella familjen ägnade sig åt fysiska aktiviteter tillsammans [nåja, i samma lokaler iallafall].

Barnfria veckan är över och både det lilla gula barnet och Hönspappan är återbördade i Södermalmskvarten.

Jag anslöt efter att ha vikarierat 2 poleklasser på en dansskola i Jakobsberg.

DLGB i sommarklanning

Det lilla gula barnet i sommarklänning från H&M

Igår var jag på 3D-film för första gången, det blev ‘Pina’ på Bio Rio i Hornstull. Hade inga direkta förhoppningar men gillade skarpt.

Det lilla gula barnet roar sig kungligt hos sina morföräldrar. Min ma har blivit riktigt haj på sin smartphone och får duktigt med kredd för alla ememess hon lyckas knåpa ihop:

DLGB på skidor

Det blev vinter igen så fort jag lämnade så ungen hann träna lite skidåkning på längden

DLGB grillar korv

Vinteråterfallet blev kortvarigt, då kan man grilla korvpå gården

DLGB är en klätterapa

Det lilla gula barnet klättrar någonstans i Högbo bruk

DLGB vid lekplats

… och gungar i Boulognern

För att uppväga min totala egotripp igår tog jag mig till mina gamla hoods [St Eriksplan] för att lyssna på genomkloka Petra Krantz Lindgren. Efter att oavsiktligen ha ramlat över henne blogg i höstas har jag följt den slaviskt och även rekommenderat den till allt och alla [eller ja, mest föräldrar då].

Som slackermorsa gillar jag skarpt att hon inte kommer med ‘gör så här’-pekpinnar utan en blandning av fint formulerade tankeställningar, exempel på egna tillkortakommanden och mer konkreta råd, något som åtminstone jag tycker ökar trovärdigheten. Kontentan av föreläsningen är att barn egentligen inte är så olika vuxna i behov och önskningar, ingen rocket science kan tyckas, men mycket tänkvärt.

Nu önskar jag att alla fick möjlighet att lyssna på henne, även pedagoger och annat löst folk som umgås med barn. Hennes blogg är tillgänglig för alla och hon har även en facebooksida.

Nästa sida »