februari 2012


I dag var det dags för 5-årskontroll, den sista rutinkontrollen hos BVC vad jag har förstått. Fullt medveten om min oförmåga att passa tid var jag uppe med tuppen och allt skulle ha funkat perfekt om det inte var för att ena vinterkängan var spårlöst försvunnen när den skulle sättas på det lilla gula barnets fot.

Kan upplysa om att nerifrån i stresskonen letar man inte så bra. Så det tog lite tid innan jag hittade kängan längst inne i overallen som var ihopknölad till en liten boll.

Sladdade in på BVC med andan i halsen och fick sitta och vänta i säkert 10 minuter. Ungen var dock stabil. Och har koll. Än så länge lyser närsynthetsgenerna med sin frånvaro och hon är en fena på att både stå och hoppa på ett ben. Att hon kunde rita gubbar med ansiktsdetaljer fick jag bekräfta muntligen. Sist var det dags för en vaccinspruta som ungen inte såg fram emot men genomled med beröm godkänt. Efteråt recenserade hon:

Det kändes som om det sprutade in giftigt vatten i armen.

Vet inte om ungen trodde mig när jag sa att det antagligen skulle föreställa ett hjärta

Det lilla gula barnet såg inte fram emot att få en spruta

I helgen har vi bland annat: tränat [DLGB och moi] och lekt med dagiskompis [DLGB].

DLGB testar hjälm

Det lilla gula barnet går fortfarande på taekwondo till morsans stora belåtenhet

1/3-del av familjen har även hunnit Instagrampromenerat, alltså ta sig fram gåendes med stopp ungefär var hundrade meter för att fota ngt att instagramma [Hönspappan, där moi blev en högst ofrivillig deltagare], handlat gummistövlar till DLGB [moi och Hönspappan gemensamt eftersom hennes nuvarande högra helt mystiskt luktar kattkiss], badat [DLGB], gjort en misslyckad turban [moi], tagit bort nyss gjorda turban för att Hönspappan tyckte ungen såg ut som en cancerpatient [moi].

DLGB i hårhandduk

Straigt out of chemo tyckte Hönspappan och blev illa berörd

Glömde att skriva att Hönspappan gnällde över att undertecknad inte hade koll på ungen när hon klättrade omkring på stolen närmast mig under gårdagens middag. Upprepade gånger. Tillslut ramlade hon ned under det ganska höga bordet. När hon klättrade närmast Hönspappan. Sen tjatades det inget mer om uppsikt.

Senare kom en snubbe och frågade om stolen som det lilla gula barnet inte ramlade ned från var ledig. Tänkte att det var lika bra om hon inte gjorde det från ‘min’ stol så han fick ta den. Sen kände jag mig gammal som fortfarande refererar till den hyfsat officielle personen som ‘ZTV-Mårten’.

Antar att det är de utökade dagsljustimmarna som gör att jag både vill och orkar något utöver vardagstristessen.

Igår blev det en väldigt impulsiv middag på Urban Deli. Var inte på plats förrän strax efter 1800 då blå linjen har varit extra lynning senaste veckorna. Då hade det lilla gula barnet satt i sig nästan en hel ostbricka.

Jag åt råbiff och Hönspappan tog något vegetariskt [gissa vem som fick vad när maten ställdes på bordet]. Ungen fick korv och pommes som visade sig vara potatistärningar.

Trots denna utsvävning låg ungen i sängen strax efter 2000 och vi hann sitta och slösurfa framför tv:n som vanligt.

Urban Delis råbiff

Gårdagens middag gick inte av för hackor

Eftersom jag är totalt ointresserad av den kungliga nedkomsten känns det nästan som en befrielse att Hönspappan är mest exalterad över att det ska skjutas salut.

… 4 st 57 mm sjöfrontsartilleripjäser med horisontell kilmekanism.

blev jag just informerad om per essemess.

Bra eller anus att det lilla gula barnet lästränar med hjälp av datorn?

Snart har halva veckan gått och jag har inte ens lyckats få ned en endaste rad om helgen.

Orkar alltså inte skriva något om den trevliga inflyttningsfesten vi var på, och det faktum att vi slutade på Garbo i Sumpan.

Det mest minnesvärda var att jag råkade överdosera karamellfärg när jag gjorde saft till det lilla gula barnets fredagsmys, så resten av helgen producerade hon gröna bajskorvar.

Så var tacksamma för det bildlösa inlägget.

Nästa sida »