januari 2011


Trodde jag skulle få börja dagen med ett besök på vårdcentralen, igår kväll hade det lilla gula barnet så ont i örat att hon grät. Efter en dos Alvedon sov hon hela natten, vaknade strax före normal tidpunkt, deklarerade att hon var törstig och att hon ville ha kokt ägg till frukost.

Eftersom hon inte hade feber och självmant valde det förstnämnda av dagis/doktor blev det en högst ordinär morgon.

Ingen är gladare än jag över att slippa vab [och att ungen slipper ha ont såklart]. Men kanske för tidigt att ropa hej.

Annonser

Så har ännu en helg passerat.

I lördags blev det mest jobb för mig medan Hönspappan och det lilla gula barnet gick på Naturhistoriska och tittade på skelett [tyckte det verkade lite smidigare än ungens önskan att hennes ben skulle gå av för att hon då skulle få se skelettet].

I dag tog jag ungen på dansen så Hönspappan skulle få lite skrivtid. Sen en blixtsnabb visit på bröllopsmässan för att kolla på S. Kände mig som världens mest malplacerade wedding crasher [trots ogift] men ungen fick jag släpa därifrån.

Gick ett varv i Ringen för att inte komma hem alltför tidigt, fick med oss lite smått och gott som både jag och ungen var nöjd med. Otippat.

DLGB i egenvald klänning

Just nu spelar Tingeling i samma division som alla prinsessor

DLGB i skelett-tee

Vad kan passa ett litet gult barn bättre än en skelett-tee och hatt?!

Brukar försöka låta det lilla gula barnet klä på sig själv så långt tålamodet och tidsutrymmet räcker till. Det går sådär.

DLGB klär sig själv

Morsan tycker 'gör om, gör rätt', ungen kontrar med att det blev en 'jättepjaktisk ficka'

Stången har inte stått helt orörd [som man skulle kunna tro baserat på min hemmaträningshistorik], igår kväll tränade jag tillexempel på att dra mig upp i huvudstående. Det gick hyfsat så jag ville såklart demonstrera detta för en motvillig Hönspappa i morse.

Nu sitter jag i min cubicle med extra ont i rygg.

Note to self: värm upp innan fysisk ansträngning vid stång.

Det lilla gula barnet hade i ‘läxa’ att ta med sin favoritleksak till dagis. Det blev ett stereotypt val, julklappsdockan Anna [som pratar när man trycker henne tillräckligt hårt i solar plexus, läskigt tycker morsan].

Vet inte om jag tycker dockan är en leksak som är signifikant för just min unge. Det hon gillar mest är ju att rita. I morse for hon runt och var superhjälte och sånt uppskattar jag mer än affektion för någon speciell leksak, förmågan att se att en luvtröja kan vara en utomordentligt fin mantel.

DLGB som superhjälte

Rödgröna faran in action

Samtidigt måste jag erkänna att jag är lättad att hon inte valde att ta med sin Uzi…

I kväll hade jag kursstart för 2 nya grupper rookies. Som socialt retarderad är det med blandade känslor man ställer sig framför en helt ny samling människor men jag mässar Lejonhjärtamantrat ‘annars är man bara en liten lort’ inombords och så överlever jag på något sätt.

Dagens första lektion var lite annorlunda då allrabästa J hade bestämt sig för att gå en kurs. Hon är den vän jag haft längst och närmast, mycket för att vi flyttade till huvudstaden precis samtidigt och sen dess har vi hunnit samla på oss en drös vuxenpoäng [och antagligen tillräckligt mycket knas för att väga upp allt men det borde vara preskriberat snart].

Dagens umgänge kändes märkligt stelt [för jag  fattar att jag inte kan degenerera till internhumorstadiet om jag vill att någon annan förutom hon ska komma tillbaka]. Nu är iallafall 2×75 minuter poleklass avverkad och jag känner mig något mindre som en liten lort. Natti.

I morse trodde jag att jag fick med mig det lilla gula barnet, men vid en närmare anblick var det ett jättehemskt monster.

Det fick iallafall följa med till dagis så jag hade något att lämna.

DLGB är ett skräckinjagande moster

Hux flux så kan det stå ett monster och stirra argt i trapphuset

Nästa sida »