mars 2010


Morgonens  klädvalsprocess förflöt ovanligt smärtfritt tack vare Hönspappan. Det lilla gula barnet valde en brun kjol men protesterade först mot en randig PO.P-tröja [som var ungefär det enda för överkroppen som var rent, tvättdags i kväll]. Förväntade mig gråt och tandagnisslan men Hönspappan berättade då att påskharen är extra förtjust i randiga kläder så om hon tar det på sig kanske han ger henne påskägg…

Detta tog ungen på största allvar för hon återgav allt för mig medan hon åt sitt frukostägg. Känner faktiskt varken stress eller ångest för att glömma bort detta, det står 2 påsar med påskpresenter till henne i vårt barskåp från både mor- och farföräldrar som inte kommer att vara närvarande under högtiden. Godiset bör gå hem hos ungen [som ansvarstagande mor provsmakade jag naturligtvis].

Det lilla gula barnet gör en 'fäna', något de tydligen gör när de har Röris på dagis

Jättekonstig morgon. Vaknade av krafsande i fotändan av sängen. Det var kolmörkt i rummet och det lilla gula barnet höll på att kravla sig upp i vår säng. Tack och lov på min sida, annars hade hon säkert skrämt ihjäl Hönspappan, för att hon har kommit in till oss mitt i natten har faktiskt aldrig hänt [kan tillochmed se löpsedeln framför mig: ‘Pappa överföll 3-årig dotter  trodde hon var ett monster’].

Sen kändes det som om vi inte somnade om och så var det dags att gå upp. Fördelen med att vara uppe i mer än god tid var att vi kom iväg vid den tidpunkt jag brukar vilja gå, trots att ungen hade en lång konversation med flickan i spegeln. Det lät som om hon försökte lära henne att hoppa jämfota både baklänges och framlänges men spegelkompisen verkade inte hajja för E lät arg och uppfordrande.

Det lilla gula barnet tillrättavisar polaren i spegeln, morsan smygfotar

Om man kollar på nedanstående bilder av det lilla gula barnet [trodde faktiskt inte det skulle bli så många] skulle man kunna tro att vi egentligen ville ha ett husdjur.

2 veckor och första björndräkten i 62 cl är nästan lite stor

En månad gammal och iklädd fantastisk GAP-dress, älskar tassarna

Halvårsgammal och bångstyrig i vit björnhoodie

Ungefär 7 månader i mössa med öron

Första julen med öron

Gul mössa på gult barn

DLGB i brun dress med öron

Påskfin i brun dress

Den senaste i raden av öronförsedda klädesplagg är en brun virkad mössa från KIK✫KID som jag försökte få henne att ha i helgen. Vilda protester utbröt och det kändes inte läge att försöka övertyga en ilsken ungen som skriker för full hals ‘ja vill inte ha ett björnhuve!’

Drygt 2 år och mössan duger fortfarande, ett år sedan nu

Tog mig iväg på min balettkurs, mer för att jag har betalat för skiten än för att jag faktiskt gillar det. Lektionen var oki trots allt. Det lilla gula barnet hade somnat när jag kom hem, Hönspappa somnade innan 21-filmen var slut.

Jag höll mig från att slösa bort enochenhalv timme av mitt liv framför har-glömt-vilken-i-ordningen-av-Johan-Falk-filmerna [här är en orsak varför]. Förra helgen fick jag ett ryck och tänkte kolla, hade drömt om att Joel Kinnaman var rätt het ändå [egentligen tycker jag ju att han ser rätt slemmig ut, har inte alls fattat hypen med honom], bara därför var hans medverkande en minut [kändes det som iallafall].

Barnvakterna avlöste varandra i helgen. Fredagskvällen bjöd på mys och utgång. Först middag hemma inklusive Hönspappan som nu är hemma igen. Sen Nalen med en blandning av pole-polare, fellow moms och en gammal kollega. Underhållande uppträdande av urtjusiga Knicker Kittens. Det lilla gula barnets mormor var kvar till lördagsmorgonen vilket var bra eftersom jag tror Hönspappan däckade före sin dotter.

The Amazing Knicker Kittens – så jävla snygga!

Lördag morgon vaknade jag aningens porös men pallrade mig upp och iväg på träning [enbart för att jag hade lovat]. Det  lilla gula barnet avlämnades hos farmor. De skulle gå på Operan och se teater med syssling [det lilla gula barnets] och syster [farmors].

Det lilla gula barnet har klätt sig för Operan

Kvällen tillbringades ihop med Hönspappans familj. Jag gjorde mat utan att ångesta alltför mycket. Antagligen för att jag rationaliserade bort förrätt och efterrätt.

Nu är Hönspappan och det lilla gula barnet på danslek och jag ‘röjer efter gårdagens middag’.

Eftersom det lilla gula barnets mormor bor hos oss tog jag tillfället i akt och masade mig iväg på morgonträning hos bästa S. Mag- och armgenomkörare, lite handstand och styrka på stången kändes oväntat bra vid en tidpunkt då jag vanligtvis är i full gång med tjat om frukost/påklädning/whatever. Kanelbullen efteråt kändes ännu bättre.

Om man bara får ta med en sak till en öde ö...

Har varit överjävligt trött de senaste dagarna. Inget konstigt eftersom jag suttit uppe till krogstängningsdags [iallafall i Gääävle] om kvällarna.

Igår kom mormor ned från nyss nämnda helveteshåla och hämtade det lilla gula barnet på dagis så  jag inte behövde stressa från jobbet. Väl hemma ville faktiskt ungen leka lite med mig trots att mormor var närvarande.

Att lajja ’klänga på morsans ben i luften’ är en favvosysselsättning [som inte mormor kunde leverera lika bra]. Till en början gick det bra, hon klamrar sig fast omkring mina ben och sen släppte hon armarna vilket också gick bra för den lilla apungen. Sen fick hon balanshybris och släppte allt. Då ville jag sluta [eftersom jag bara ser ambulanser och spruckna skallar framför mig]. Sen var jag inte rolig att leka med längre.

Det lilla gula barnet blev sur när hon inte fick släppa taget

Nästa sida »