januari 2009


Det lilla gula barnet och jag kör fredagsmys ensam i kväll eftersom Hönspappan kände sig tvungen att jobba natt. Hon hade ätit bra och uppfört sig väldigt bra så jag tyckte hon var värd lite godis. Ville dock att hon skulle säga ‘ja tack’ eller iallafall ‘kan jag få’, inte bara kasta sig över skålen skrikandes ‘min!’. Det var vi tydligen inte överens om alls för hon blåvägrade och satt och mässade ‘min min min’ för sig själv när jag ville att hon skulle vara lite artig och inte så ensambarnig. Antingen är hon obeskrivligt puckad eller totalt obstinat. Gissar på det senare eftersom hon vanligtvis inte har någrasomhelst problem med att upprepa vad man säger.

Efter närmare en halvtimmes gråt och tandagnisslan men inte minsta tillstymmelse till gott uppförande fick jag iallafall en kram och sen sa hon tack när hon fick godiset så nu är allt frid och fröjd.

Annonser

Träffade J från föräldragruppen på väg till dagis, pratade lite barn så hon nämnde såklart att hon var med barn igen. Vad jag vet är det tredje paret från föräldragruppen, de första levererat tvåan redan i somras. De planerar även att flytta någongång när tvåan blir lite större.

Det enda jag kan tänka på är att jag måste skaffa något seriöst preventivmedel så man kan slappna av. Jag vill aktivt inte ha 2,1 barn, inte ens ettochetthalvt! Vi må vara ganska svennebanan men jag kan varken se oss med 2 minimonster eller i ett radhus i en förort ‘bara’ 20 minuter från stan om trafiken flyter.

Jag får ångest av att tänka på att vi inte kan bo i just den här lägenheten för resten av livet. Samtidigt vill jag ju inte ha E ogjord [men sexlivet pre-bebis återgår jag gärna till].

Då var man tillbaka i svenssonvardag efter en helgs verklighetsflykt.

Det lilla gula barnet blev rätt glad när vi kom hem [eller så var det mest för Little People-flygplanet hon fick med löfte om att få följa med nästa gång vi ska flyga]. Allt hade gått bra med henne och när ma & pa [mina alltså] var ute och promenerade hade E pekat på ett förbipasserande flygplan och sagt ‘mamma pappa däj’.

När jag nattade henne sjöng hon ‘Björnen sover’ för mig, obeskrivligt sött med tillräckligt få missade ord för att man skulle förstå vilken sång utan problem.

Helgens ord: vinyr. Vin-yr.

Det är mycket som kretsar kring sömn i vår lilla dysfunktionella familj. Alla ska ha tillräckligt, vi styr över det lilla gula barnets timmar och hon styr inofficiellt över våra timmar.

Förra veckan var sådär, E var lätt att lägga men svårare att flytta över till sin säng, alltså fick hon ligga kvar i vår. Med sämre sömnkvalitet som resultat. Det gör inga underverk på skönhetssömnen av att få en häl i pannan, även om det bara är storlek 22. Den här veckan har vi testat att flytta över henne när hon sovit i ungefär en halvtimme-45 minuter. Det har funkat utomordentligt bra vilket resulterar i utvilade – och därmed gladare – föräldrar.

I helgen blir det barnlös weekendresa och det jag ser fram emot mest är att få råda över min egen nattid. Fokus på utlandsresor kan ändras rätt rejält.

I dag är det 3 dagar kvar tills vi åker till Berlin och jag känner nästan resfeber – något jag aldrig tidigare har lidit av. Nu kan jag knappt bärga mig fastän det bara är en weekend vi ska vara borta. Det ska bli så obeskrivligt skönt att åka bort bara med Hönspappan. Ja, hans syster med man ska ju med också men de är rätt självgående [är inte det minsta orolig för att deras rastlöshet ska förstöra ett endaste restaurangbesök].

Dessutom kan man inte säga något negativt om någon som hittar flyg [från ARN, inte att förringa] samt 2 hotellnätter på 3-stjärnigt hotell hyfsat centralt för 1.800. För 2 personer.

Blev precis addad på FB av en manlig bekant från way back. Jag lärde känna honom när jag fortfarande var ung och oförstörd, länge sedan alltså.

Det borde vara typ ’95 som jag var ganska nydumpad [eller vad man nu kallar sig när man avslutar ett förhållande] och han var en kompis kompis brorsa som vi droppade förbi under en krogkväll som blev ganska blöt. Han var förlovad men la av sig ringen [jag tror det var något konstigt önskemål som kom från mig, står inte för infall jag hade som twentysomething] innan vi hånglade.

Eftersom han praktiskt nog bodde i kvarteret snett över gatan upprepades [och eskalerade] detta beteende med ojämna mellanrum. Medger att jag hade lite moraliska betänkligheter innan jag fattade att var han inte otrogen med mig skulle han vara det med någon annan och just då var det inte pojkvänsmaterial jag behövde. Nu är hela den historien historia, förutom att han finns på min Facebook då.

Fattar inte hur men jag förstod rätt omgående att sweet talk var allt han var. Hur överför man den kunskapen till sin dotter? För det tycker jag är i princip lika viktig som multiplikationstabellen.

Pallrade mig iväg till ett boxpass idag. Har nästan glömt bort hur skoj det är att slå hårt på små kuddar. Det kommer nog att straffa sig imorgon eftersom jag glömmer bort att jag har blivit en soffpotatis med tillhörande kondition. Eller avsaknad av.

Var alldeles snäll och harmonisk när jag kom hem, det behövdes när det lilla gula barnet satte igång med sina trotsfasoner.

Nästa sida »