mars 2007


I dag har det lilla gula barnet varit fruktansvärt jobbig. Vi skulle ha Hönspappans farmor och farfar på middag och de såg såklart fram emot att träffa sitt barnbarnsbarn. De blev nog ganska förvånade när de såg insidan av hennes svalg allra mest. För att inte tala om hörde. Tillochmed gammelfarfar som i princip är döv och knappt reagerar fast man skriker mot hans öra.

Annonser

Inte ens 3 månader kunde jag hålla mig hemma med pyre. Är man en sämre mamma om man tycker om att kombinera joller och jobb?

Jobbade ett litet kvällspass idag, passade på när Hönspappan ändå är hemma. Det kändes lite ovant eftersom det var ett tag sedan [har inte jobbat ‘på riktigt’ sen i oktober då jag blev omplacerad]. Saknade såklart E men hon verkade inte sakna mig tillbaka. Och att få några extrakronor att dryga ut föräldrapengen med är ju inget negativt.

Det är nog först idag som jag verkligen har insett att vi har världens bästa bebbe.

Trots partiell flint [orsakad av upprepade Stevie Wonder-imitationer i horisonellt läge] och med mer eller mindre [aldrig helt utan] prickat ansikte är hon söt, så söt. Fast det tyckte vi ju sen allra första början. Nu känns hon mer individ än kolli. Man måste såklart bära omkring på henne än men när hon ler och jollrar mot oss så känns det som om man inte har några problem i hela världen.

Jag är en dålig förälder! E är inte försäkrad och hon är snart 3 månader!

Måste säga till mitt försvar att jag har försökt kontakta försäkringsbolag [If…] men när de ringde var E på sitt gnälligaste humör så jag sa att jag var väldigt intresserad av barnförsäkring men att det inte passade att prata just nu. Frågade om jag kunde ringa någonstans senare men försäljaren sa att han kunde ringa upp. Vilket han inte har gjort så det får nog bli ett annat försäkringsbolag om de bryr sig så lite om blivande kunder.

Idag har jag varit duktig och pratat med banken om min pension. Dessutom öppnade jag ett sparkonto till det lilla gula barnet. Hon var med till banken och var jätteduktig [läs: sov] tills jag nästan var klar. Då började hon gallskrika [trots att jag berättade att hon har fått ett konto där hennes barnbidrag går in]. Otacksamma unge.

Både jag och A är så långt ifrån gröna fingrar man kan komma, snarare kolsvarta än ens lite ljusgröna. A har tidigare nämnt att det kanske inte är en bra idé att skaffa barn om man inte ens kan hålla en [lättskött] krukväxt vid liv.

Vi fick en orkidé i samband med E:s födelse – den ser alldeles stendöd ut [men någon hävdade att det kan finnas blommor kvar någonstans därinne så jag har den kvar]. E är dock fortfarande full av liv och rörelse så jag kanske är bättre med barn ändå. Hoppas.

Igår hände det – bara sådär.

Vi har pratat om det i ett par veckor nu [sen förra försöket som inte var speciellt framgångsrikt]. Hönspappan föreslog tända ljus och utspridda blomblad för det kändes nästan som första gången. Eftersom ingen av oss går igång på romantiskt tjafs slopade vi den idén ganska omgående. Jag hoppades att det skulle vara som att cykla och det var det ungefär. Det gick fort.

Nästa sida »