Japp, några månader kvar än.

Klicka på bilden för att komma till originalserien

Klicka på bilden för att komma till originalserien

Annonser

För att ta sig ur en sådan krävdes det i mitt fall den enkla lösningen: vara med på träningen.

Mitt juluppehåll blev ofrivilligt längre än vanligt då jag missade en hel träningshelg som sammanföll med ungens födelsedagsfirande och kalas. Sen kändes det som att jag hade tappat allt och av bara farten missade jag några träningar till.

Efter ett b-lagsmöte i måndags bestämde jag mig för att åka på nästa bortabout, mest för att det var så få som skulle åka, derbysjälvförtroendet är obefintligt och jag inbillade mig att jag var på samma nivå som när jag började åka [plus att jag inte har koll på alla nya regler].

Efter första träningen i år kan jag konstatera att det inte var riktigt så illa. Helguppehållet har inte orsakat någon större svacka i åkningen men golvet var halt och jag kände mig vinglig. Hade hursomhelst skoj och vi gjorde många bra övningar som jag fattade [iallafall i huvudet].

Nu har jag alltså ett mål med träningen. Första helgen i mars smäller det! Bortamatch! Trodde inte att jag skulle få uppleva en sån igen efter 7 år som o-singel…

WC-dörrar

Dörrar till toalett i hallen där vi tränade idag

Det har inte varit en jätterolig vecka so far, varken väder- eller aktivitetsmässigt.

Igår fick ungen följa med mig till frisör för mycket efterlängtad klipp och färg. Det var flera år sedan jag färgade sist och första gången av täckande orsaker. I dag hade jag ett möte som var inbokat sedan länge som hon också fick sitta igenom. Sen åkte vi och packade ihop min cubicle inför flytt. Både de dryga 2 timmarna hos frisör och mötet [som varade en timme] gick över förväntan. Visserligen med hjälp av paddan inklusive några nya [gratis-]appar och lite snacks men jag tycker ändå min unge är enastående. Fast det gör mig lite kluven. Samtidigt som jag vill ha en unge som kan uppföra sig och tas med när det behövs vill jag ju inte att hon ska vara en kuvad ‘duktig flicka’ som enbart är mån om att vara till lags.

DLGB is living in a box

Ungen hjälper till att packa flyttlåda

Hon är nästintill sjukligt blyg när vi träffar nya människor och säger ibland inte ens hej. Jag försöker att inte göra en stor grej av det men tycker det är ledsamt om hon uppfattas som oartig. För det är hon inte. Och bortsett från nya sammanhang kan hon ju vara en pratkvarn av rang.

Att vilja sitt barn det allra allra bästa är väl allas önskan, men hur omsätts det i praktik??! Hur stöttar jag den jag bryr mig mest om i livet beyond egen social inkompetens och till viss del duktighetskomplex..?

Senaste kursomgången blev jag utan grupp och sörjde inte nämnvärt utan började ju rulla istället.

Nu är hippesäsongen igång så i lördags hade jag 2 asroliga grupper [en svensexa med både killar och tjejer samt en möhippa för en kompis kompis syster]. Det gjorde att jag fick lite abstinens och mersmak, så när det behövdes en vikarie till nybörjargrupperna igår kom jag som ett skott.

Känner mig fortfarande hemtam där nere i studion [trots att kassan inte är min bästa vän]. Min egenträningsdisciplin är under all kritik och jag måste erkänna att jag blir minst lika exalterad över att kunna förklarar en teknik så att personen fattar, som att själv klara av något nytt. Därför har jag inte avancerat nämnvärt själv det senaste året. Eller så är jag bara för gammal. Fan vet.

DLGB på stången

Ungen tränar mer än morsan these days

Försökte köpa en hjälm i dag, den jag använder är från när jag åkte skridskor [på is] i mellanstadiet… så om det finns ett bäst före-datum på hjälmar har det med all sannolikhet passerat.

Ungen var med mig i Skrapan och tyckte att jag skulle köpa en med en liten skärm och öronskydd på. Som dessutom var i hennes storlek. Hon fick inte bestämma.

DLGB i Byggare Bob-hjälm

Den här tyckte ungen att jag skulle köpa

När Hönspappan kom hem drog jag på poleträning. Har inte varit flitig på stången den senaste tiden, men kände att jag borde rycka upp mig inför hippesäsongen. Gick sådär, kände mig trött och gammal.

Har kört polekoreografi ikväll. Jobbigt men skitkul!

Ibland känns det som om jag borde sluta förtränga faktisk ålder och börja knyppla istället. Speciellt när min rygg gör sig påmind medelst smärta. Samtidigt är det så j**la roligt trots att jag oftast pendlar mellan skrämd och livrädd.

Har kommit på att utsätta mig för koreografi är i särklass det bästa sättet att bli bättre. Då koncentrerar jag mig mer på att hänga med än att vara rädd och så går det på något vis framåt.

Tack för i dag T, ser fram emot resten av kursen!

Lider just nu av något sorts pre-workout anxiety. Hade bestämt att träna direkt efter jobbet idag men sitter just nu och hittar på allsköns bortförklaringar till varför jag inte ska göra det.

Vet ju om jag tänker logiskt att det inte finns några nackdelar med att gå och träna [skulle vara träningsvärken 2 dagar efter då, men det är ju kortsiktigt]. Jag gillar det ju tillochmed, det är bara så fruktansvärt svårt att komma iväg. Borde verkligen ta mig i kragen eftersom jag är anmäld till en workshop igen. Den är redan nästa vecka men tills dess har jag även hunnit bli ett år äldre. Som om inte ångesten att behöva fylla i ålder vid anmälan var nog [som tur var verkade de inte ha någon övre åldersgräns eftersom jag är bekräftat anmäld].

Äh, det blir direkt hem till Hönspappans pannkaka. Sen ska jag gå och dra något gammalt över mig.