Rookie Mom – en slackermorsas tillkortakommanden i familjeträsket

Mitt förhållande med Hönspappan har varit sällsynt obråkigt med väldigt få och fort övergående perioder av irritation. Nu närmar sig vår officiella 5-årsdag med stormsteg och jag undrar om det är den bidragande orsaken till att vi har varit arga sedan igår någongång [vilket är superduperlänge i den lilla dysfunktionella familjen].

Jag behöver fortfarande bli bättre på att kommunicera vid dylika tillfällen, får skylla på att jag inte har övat speciellt mycket de senaste åren.

Oki, jag medger att jag fick ett aningens för stort bryt när han tänkte torka nyblött näsblod med våra enda hänga-framme-när-vi-får-besök-handdukar, men det gör mig väl inte till en psychogirlfriend…?

Det lilla gula barnet är kvar hos farmor och farfar, hämtar henne i morgon kväll. Fast i dag damp det ned ett kuvert addresserat till mig.

Det lilla gula barnets första brev till morsan

Det lilla gula barnet avlämnades hos hennes farmor och farfar tidigare idag så kvällen tillägnades den något sällsynta aktiviteten restaurangbesök utan barn. Jag överlät bestämmandet och bokandet åt Hönspappan. Det blev middag på Bröderna Olssons. Åt baby back ribs så jag blev alldeles proteinstinn. Sen en enhet på Malmen. För att vi kunde.

Nu vill jag gå och lägga mig fast klockan inte ens är 2200.

Hemmadag med det lilla gula barnet eftersom hennes dagis är stängt mellan jul och nyår. På förmiddagen gick vi och såg ‘Så gör prinsessor’ på Boulevardteatern. Ungen verkade nöjd och tyckte pjäsen var bra. Jag gillade budskapet som la ytterligare en [demokratisk] dimension till bokens kontenta att prinsessor klarar det mesta.

Vi åt lunch hemma, ungen önskade ‘vajmkojv med bjöd och bacon’ så det fick hon.

Det lilla gula barnet kan inte få nog av döda djur i magen

Sen spelade vi julklappsspel [Drakguldet, perfekt för ett litet gult barn] och kollade på julklapps-dvd [Svanprinsessan, lovade gott när Odette lackar på prinsen när han bara hasplar fram ‘vacker’ som enda motivering till varför han vill gifta sig med just henne. Förstod inte riktigt varför hon sen ändrade sig, kanske för att jag somnade mitt i.]

Hade en ambition att gå och träna men ungen simulerade sjukdom vilket gjorde att jag inte hann. I morgon överlåter jag barnpassningen till farmor.

Så har man överlevt ännu en jul. Vi har initierat vartannatårsupplägg så i år firade vi hos mina päron. Lillebror kör också den varianten och är insynkad i systemet för att kusinerna ska få träffas.

Jultomten kom till slut [en kompis till lillebror var snäll och axlade den viktiga rollen]. Lillkusinen var mest nöjd när han fick stå på lagom avstånd och skrika ‘hej tomten’ medan vår avkomma fullständigt pratade isär den rödklädda farbrorn [à la Astrid Lindgrens värld i somras].

Om man delegerar julklappsinköp till en Hönspappa kan det bli så att kusinens Chuggingtontåg glöms hemma i stan och vår avkomma ser ut som följer:

Älvstoft are for losers

På juldagen grillade vi hamburgare på gården och tände tomtebloss.

Det lilla gula barnet är fascinerad av tomtebloss

Hönspappan fick testa sin julklapp från tomten.

Hönspappan vill också vara med på ett hörn

Så sitter vi äntligen på tåget. Höll på att glömma Hönspappans julklapp men hade haft alltidivärlden att åka hem och hämta eftersom vårt tåg redan innan avgång hade en ny preliminär tid dryga 2 timmar efter ordinarie. Det lilla gula barnet tog förseningen med ro och underhöll sig kungligt genom att  springa runtruntrunt.

Det lilla gula barnet springer sig trött

Nu har vi kommit halvvägs och ungen har somnat. Slipper alltså kommentarer i stil med:

Mamma, sluta blogga annars fåj du stiga av i Tiejp!

Till er få från oss 2,eller 3 om Hönspappan ska vara med på ett hörn

Har tänkt på detta länge och i viss mån börjat… det lilla gula barnet kommer allt som oftast hem från dagis med små obskyra skapelser/ritar teckningar på sitt rum. Som ansvarstagande och älskvärd förälder bör man väl samla dessa alster på hög i en pärm, uppmärkt med datum och främst, vad det föreställer.

En slackermorsa postar hädanefter ett inlägg så är konstverket sparat till eftervärlden på ett effektivt och icke dammsamlande sätt. Hurra.

Det lilla gula barnet har ritat en flicka, ett självporträtt – visste inte att hon ser sig själv som en långbent Pokemon – samt ytterligare en figur

Man kan diskutera om vad som menas med jämställda och blaskans tillförlitlighet men det omedelbara intrycket är nedstämmande, det står ändå bara försöker.

Tycker jag, som delegerade julklappsinköp till Hönspappan.

Julen är inte röd, den är rosa eller blå

I morgon är det meningen att vi ska åka tåg till mina päron innan man får känna sig riktigt julledig. Fan vet hur det kommer att gå.

Jag har bytt bort dagislämning mot hämtning för att slippa släpa packning till jobbet. Nu sitter jag och funderar på hur jag bäst ska kunna preppa julklapparna från det lilla gula barnets farföräldrar som vi inte orkar släpa med oss till Norrland. Håller tummen för att det funkar att springa tillbaka in i lägenheten medan ungen går och trycker upp hissen. Så hon får hitta dem under julgranen när vi kommer tillbaka. Det är ju inte så lätt för tomten att veta var alla barn befinner sig just på julafton…

Från att ha varit sönderstressad innan ens december börjat lät jag allt bero, kände mig avslappnad som om jag hade alltidivärlden, sen blev det igår och jag fick för mig att försöka grava en lax [samtidigt som jag la unge och tvättade, Hönspappan hade drabbats av akut manflu]. Det var overkill för en slackermorsa som när färdigtvättad och -gravad var tvungen att varva ned med slösurf och Spotify och så var klockan helt plötsligt 0130.

I dag blir det träning för att upprätthålla min obrutna-minst-2-gånger-i-veckan-svit. Alltså ännu en uppesittarkväll om jag ska hinna packa och slå in klappar.

Obs! Laxen på bilden är inte producerad av en slackermorsa om det var någon som trodde det