Bouthelg

I söndags landade jag på Arlanda efter min bortaboutspremiär och efter lite vardagligt jobb, vab och tisdagsvin med allrabästa J har jag även landat mentalt efter helgens eskapader.

På fredageftermiddagen hann vi med lite avkoppling på Pirbadet följt av middag på Bare Blåbær innan jag och Avalanche inkvarterade oss hos den norska bench coachen.

Lördagsförmiddagen tänkte vi se oss omkring i Trondheim eftersom vi ändå var där, men efter en kvarts promenad till Nidarosdomen i blåst och vågrätt regn nöjde vi oss med att ta en kaffe och gå tilbaks och äta lunch.

Nidarosdomen i aspissigt väder

Norsk lax och pasta till lunch

Frånochmed ungefär då degenererade jag till ett litet nervvrak och det höll i sig ända ut på banan.

Storm Troopers övervakade så att allt gick rätt till

Väl inne i spelet fanns det inte tid för något tramsande så jag skärpte till mig, men sen skulle jag tydligen jamma ändå, vilket fick magen att snörpa till sig rejält. Igen.

Efter en något splittrad första halvlek [163-68], tyckte jag att vi spelade bättre och slutade på 250-156.

Min älskade unge hade skapat världens pepplapp som jag inte såg förrän efteråt. Självklart med viss hjälp från Hönspappan men jag blev alldeles rörd så fin den var [ja, hon såg ‘Whip It‘ förra helgen].

Världens finaste unge hejar på sin morsa!

Sen är det mesta en stor röra av bubbel, Fireball och omkringkrälande på norska dansgolv. Obs! ej pågrundav alkoholintag [eller kanske lite…] utan en företeelse norskorna kallar ‘räkan’.

Vi tröstade oss med guldbubbel istället

Direkt hemkommen ville jag helst bara åka iväg på scrimmage, men efter lite vuxet övervägande var det inte helt fel att stanna hemma med Hönspappan och ungen och åtminstone försöka ställa om mig till helt vanlig vardag.

 

Födelsedagsfirande, the end

Helgen blev ett enda långt födelsedagsfirande med allt vad det innebär. Först släkt på lördag [modest tillställning med endast en bråkdel av den vanligtvis välrepresenterade Hönspappasidan].

Tårta till släkten, egenhändigt dekorerad av ungen

Av alla omkringaktiviteter som tillkommer när en har barn är barnkalas min least favourite. Lider av tårtbakning som grav tvångshandling [ja, det är enbart fåfänga försök att hjälpligt skyla över tillkortakommanden som bullmamma, men har ännu inte hittat någon lösning trots medveten om problemet].

Bjöd för enkelhetens skull in hela klassen [24 ungar] men hoppades innerligt att inte alla skulle tacka ja.

Ungens gjorde en illustration på paddan som jag transformerade till en liten gif

Det kom tillslut 14 ungar och en handfull föräldrar och efter 2 timmar var jag ett mentalt vrak med tinnitus, trots att det var Hönspappan som agerade förste lekfarbror.

Födelsedagskalastårta med tårtbloss

Efter uppstädning av kvarterslokalen blev det hämtmat och apatisk söndagskväll i soffan.

Post-partajpizza med kattemat intakt

Som grädde på kalasmoset kom ungen in till oss missinatten och hävdade att hon inte sovit något alls så hon fick såklart dela systerligt på våra 140 cm. Med kass sömn för åtminstone 2 av 3 inblandade som resultat.

I dag är det enda som fick mig på benen faktumet att det är mindre än 20 dagar till semester.

 

Födelsedagsfirande, part I

I morse tågade vi in till ungen med falsksång och ljusbakelse. Först betedde hon sig precis så motsträvigt som hon brukar när hon blir väckt men det tog en millisekund innan hon fattade vilken dag det var.

Vi hade paket från oss samt faster och Onkel, allt till belåtenhet [ett Monster High-pussel, en pruttkudde, en märkessköld, en bok om borgar och ett guldarmband].

Väckning med sång och födelsedagsfrukost

Resten av dagen hängde vi hemma [jag jobbade], sen handlade vi saker till hennes kalas. Nu är det bara släkten på lördag och kompisar på söndag kvar…

Avslutar med en exakt 6 år gammal bild. Gillar uppsynen, så skeptisk. Som att hon fattar att det är faktikst de här klåparna framför henne som hon är fast med nu.

Nästan lika allvarlig som nyfödd

[Och ja, jag har blivit lat och recyklar Insta-bilder…]

 

Förbisedd happening

I dag har jag och Hönspappan varit officiellt tillsammans i 7 år och 1 dag!

Det slog mig en kort sekund igår men sen glömde jag bort det till Hönspappan kom hem. Verkar vara dömt att misslyckas med att komma ihåg. Anyways, hurra för mitt allra längsta förhållande!

Till nästa år kanske jag försöker få in det i vår Google Calendar tillsamman med en reminder…

Här är en illustration som en kompis unge har gjort, där det framgår hur lyckliga vi är

 

 

No pain, much gain

Så. Då var det överstökat. Boutpremiären.

Igår spelade jag min första match mot West Aros Hybridz [Västerås med uppbackning från Uppsala och Göteborg för att få ihop ett fullt lag].

Vaknade lite nervig men fick annat att tänka på då ungen hade gradering som jag såklart inte ville missa. Höll på att spricka av stolthet för jag tycker hon är så bra. De fick visa slag och sparkar och även svara muntligt på frågor.

Min awesome unge med graderingsdiplom och nytt streck på bältet!

Hann ångesta en hel del innan matchen till slut drog igång. Förstår mig inte på nervositet, jag ville spela, var inte rädd för något [förutom att göra bort mig totalt möjligtvis] så fattar inte varför jag hetsar upp innan…?

Matchen var askul. Jag tyckte jag spelade lite, var mindre trött än efter ett vanligt scrimmage efteråt. Fick jamma en gång – och tog poäng fast jag inte blev lead! Drog iochförsig på mig 3 majors också.

Kollade på huvudmatchen mot Göteborg som det såg ut som att vi skulle ta hem, sen gör Göteborg 20 poäng i sista jammet utan att det ens är power jam och går och vinner. Snopet men samtidigt lite av tjusningen. It ain’t over ‘til it’s over.

Dagen var iallafall inte över förrän efterfesten. Drog till Debaser och hade väldigt trevligt men var även vuxet måttlig och gick hem strax före 0100. Nu vill jag bara spela mera men vet inte ens när jag kan träna nästa gång för alla aktiviteter och skit i december.

 

Skolpremiär

På min trettionionde födelsedag vaknade jag av att en normalstor unge kom indunsande i sängen med en egenhändig ritad teckning och ett egenhändigt ihopknåpat halsband. Sen fick jag ett kuvert av Hönspappan innehållandes en resa till första europeiska WFTDA-turneringen i Berlin i november! Han är verkligen världsbäst på presenter.

Åt finfrukost på Espressino i Götgatsbacken innan ‘uppropet’. Ungens skola har tydligen en tradition att alla förstagluttare eller vad de nu kallas, välkomnas till skolan [skolvärlden?] med en ros. Fint tyckte morsan.

 

Finfest

I helgen var jag och Hönspappan på det allrafinaste lilla bröllop en kan tänka sig. Om en nu kan kalla ett 70-gästersbröllop för litet…

Fint som snus var det iallafall, från perfekt lokal till minsta lilla detalj som de personliga beskrivningarna av varje gäst. Fina G fick fina G och vädret var strålande.

Finare brudpar får man leta efter

I söndags fick vi sova lääänge och gjorde inte många knop resten av dagen. Största ansträngningen var att släpa oss till Mississippi Inn för lite välbehövlig dagen efter-mat [som blev min något för tidiga födelsedagsmiddag med våra barnvakter/mina föräldrar].

Ungen väntar på mat och underhåller sig med smartphone

 

Sommarhelg

Så fick vi till slut en sammanhängande helg med enbart sol och underbart.

Tog tåget till Kalmar i fredags eftermiddag och landade på Öland sent. Pessimistiska jag hade kollat väderapp tidigare i veckan och därför inte plockat med mig badkläder så i lördags [och igår] fick jag snällt stå på land och titta när Hönspappan och ungen lajjade i vattnet tillsammans med Linnea, den uppblåsbara krokodilen.

Hönspappan, Onkel, DLGB och en regnbågsfärgad uppblåsbar krokodil

En badhandduk blir lätt en finfin mantel

I lördags firade vi Hönspappans farmor som blev 92 pigga år tidigare i veckan.

Oretuscherad bild på livs levande 92-åring

Gillar att äta mat framför att fota den, men detta är en detalj från restaurangen

Som de Instagramnördar vi är var vi tvungen att stanna vid en rondell för att fota det upplysta trädet

 

No more fresh meat

Lite trött idag, fast mer av sömnbrist än gårdagens alkoholintag. Något mer uppiggad blev jag av finlatte och liten morgonpromenad, även om utsikten mot Stadshuset numera ser ut som en byggarbetsplats [flytande].

Finlatte från Espressino och vy från Centralbron

Igår hade vår grupp min skills test och jag klarade det! Nu får jag börja träna med de ‘riktiga’ derbytjejerna och detta med skräckblandad förtjusning [tänk Korpenamatör som helt plötsligt ska lira med spelare i Allsvenskan – så känns det iallafall]. Allrabästa J och Hönspappan var hängivna supporters som åkte ut ända till Gustavsberg för att stå utomhus och bli myggbiten för min skull, det tackar jag allra ödmjukast för. Sen tog vi ett par enheter i Götgatsbacken för klarade tester måste ju firas.

Meanwhile på Öland gick min unge på cirkus och blev ytterligare bortskämd av gammelfarmor med väninna. Hon verkar inte lida nämnvärt av föräldrasaknad.

Här har den bortskämda ungen fått vattenballonger

Ungen käkar sockervadd och väntar på att cirkusen ska börja

 

 

Besökshelg

Lillebror med familj invaderade Södermalmskvarten över helgen. Utöver att ungen fått lite kvalitetskusinhäng har hon hunnit med att uppgradera bältet i taekwondo för första gången [gjorde sig förtjänt av ett streck på det vita bältet] och även lärt sig att manövrera tvåhjuling på egen hand.

Är fortfarande halvt i chock över hur snabbt det gick och ‘skyller’ detta helt på att hon kört med balanscykel och inte stödhjul tidigare. Så för de som inte vill harva med stödhjul/stödpinne är balanshoj ett hett tips!

Kusinhäng hela helgen lång

Ungen genomförde sin första gradering

 

I lördags kväll fastnade vi alla i den evighetslånga [men rätt spännande] rösträkningen av Eurovisionschlagerfestivalen.

Gissa vilket bidrag som ungen gillade bäst

Hur trevligt det än är att träffa bror & co så var det ett skönt lugn tystnad som sänkte sig över Södermalmskvarten igår kväll.