april 2012


När dagis har klämdag och farföräldrarna drar till sommarstugan har ungen inget annat val än att följa med till jobbet.

Rustad till tänderna med nynedladdade iPadappar och snacks gick det förvånansvärt bra.

DLGB på blå

På väg i morgontrafiken som var osedvanligt lugn

Annonser

Ungen har börjat att sätta på sig olikfärgade strumpor. Inte för att hon har bråttom eller inte hittar matchande, utan för att hon tycker det är snyggt.

Jag låter henne hållas. Det finns alldeles för mycket att tjata om/ängslas över och omaka strumpor kvalificerar inte. Ser det som en del av min slackerapproach till föräldraskapet.

Är tillexempel rätt dålig på att göra någonsorts filtrering av böcker/media/annat innan det når ungen [bortsett från uppenbart barnotillåtet]. Och tror för all del att hon är för stor för det nu eftersom det inte går att ha koll på allt hon exponeras för.

Däremot diskuterar vi rätt mycket. Tillexempel om någon kompis säger att det är fult med olikfärgade strumpor. Då säger hon att hon skulle bli lite ledsen men att hon skulle fortsätta ha dem ändå.

DLGB i dagens outfit

Min unge tycker hon är extra fin här, fast samtidigt anser hon att det är viktigare att vara snäll än söt

Vardagen har rullat på trots något jetlagsåsig. Igår var en barnåtagandedag av stora mått. Först utvecklingssamtal med ny pedagog för denna termin, det lilla gula barnet uppför sig som flickor mest och älskar att pyssla. Det bestämdes att fokus skulle läggas på att ungen ska få ta mer plats, fast i hennes takt. Lät ju bra. Fast mest betryggande var att pedagogen inte hade någrasomhelst betänkligheter över skolstart redan i höst. Jag sätter mycket större tillit till personer som umgås dagligen med vårt barn än random överhuvuden som måste titta i papper för att veta vem de talar om.

Svischade hem och lämnade unge till farmor, sen vidare på föräldramöte med anledning av förskoleklasstart i höst.Förväntansfulla föräldrar på ministolar och en alldeles väldigt entusiastisk lärare. Det känns skönt att det är en så liten skola och att det lilla gula barnet är bekant med både personal och lokaler. Jag tycker det känns stort men tror det kommer att gå bra.

Så. Tillbaka till det normala efter min Första Riktiga Jobbresa [exkluderat en sommars hattande runt i Norden då jag insåg att konstant resande inte var eftersträvansvärt för varken mig själv eller den andra föräldern till mitt barn]. Veckan har varit all work och very little play så här kommer en liten resumé:

Efter arbetsdagen var det inte så mycket mer att göra än att äta middag och förbereda nästa dag. Har hunnit shoppa lite skor och Whole Foodspryttlar [höll mig dock från att köpa en endast hårprodukt efter förra resans balsambonanza]. På väg till flygplatsen hittade jag även små skates till det lilla gula barnet som fick åka med hem tillsammans med en väska för att få plats med allt.

I onsdags hade vi gemensam middag på Floridas äldsta restaurang Cap’s Place Island Restaurant där vi åt och drack gott och kände historiens vingslag [den amerikanska alltså].

Cap's Place

South Florida's premier waterfront restaurant – including cat jumping from roof

Jag har fått dagliga uppdateringar från Södermalmskvarten. Och FaceTime är ju aspraktiskt!

DLGB i Disney World-souvernir

Både bilder och filmer på det lilla gula barnet har skickats över Atlanten

Sammanfattningsvis en mycket trevlig vecka/resa med god mat och fint sällskap. Trots detta var det mer än skönt att komma hem igen.

Ankom Södermalmskvarten igår vid 0830, åt frukost och drog direkt på det lilla gula barnets träning. Därefter vidare på barnkalas på Andys Lekland. Trots att vi bara behövde lämna av och hämta upp höll jag på att bryta ihop fullständigt. Kvalar lätt in på Top 5 Least Favorite Places To Be.

I dag har jag invigt mina alldeles egna rullor. Både till tvättstugan och på träning.

DLGB tränar på sin derby stance

Det lilla gula barnet invigde också sina rullor så snart åker hon väl om morsan...

Så är jag i Florida igen. Det skulle man inte kunna tro eftersom jag har suttit och frusit om fötterna större delen av dagen.

Om en kommer från en plats där det snöade så sent som för några dagar sen, är det knappt värt att få känna lite värme på väg från bilen till kontoret, när en tvingas sätta sig i ett kallluftkonditionerat konferensrum hela dagen.

[fast efter en Mango Mojito med hummersallad till på uteservering strax innan solnedgång var det rätt oki ändå].

20120418-001454.jpg

Förstår teoretiskt att hot är en förkastlig metod för att försöka uppnå mål som inkluderar barn. Trots det måste jag erkänna att ett och annat har slunkit ur mig [oftast nedifrån stresskonen men det är ju ingen ursäkt].

Kan såhär i efterhand bara konstatera att det slår tillbaka om än i lite annorlunda tappning. I morse satt ungen och åt överbliven pannkaka till frukost och pladdrade på medan mitt fokus var någonannanstans. Hajade dock till av att höra:

… för om du inte gör som jag säger förvandlar jag mig till en vampyr.

DLGB som vampyr

Konstaterade därpå att jag tydligen inte hade gjort som hon önskade

Efter att ha varit gymmedlem i över ett halvår har jag fått arslet ur och bokat upp mig på den PT-tid som ingår i mitt medlemskap. Först träffade jag en livs levande PT som kollade när jag gjorde armhävningar, plankan och utfallssteg. Han undrade även vad jag hade för mål med träningen men några egentliga mål mer än omedelbar endorfinkick har jag nog inte haft sen jag jagade färgade bälten i Gävle på 90-talet… tillslut drämde jag till med flaggan.

Iron-X

Jag skulle ju faktiskt vara galet nöjd av att få till ett godtyckligt Iron X också...

Min förutfattade bild av en PT är någon som som är stor och bestämd och ser så skräckinjagande ut att en gör som den säger för en inte vågar annat, men ‘min’ var bara en liten spoling. Han satte iallafall ihop lite övningar som jag körde igenom under hans översyn och idag efter jobbet gick jag faktiskt självmant till gymmet bara för att upprepa på egen hand. Trots att jag känner mig obeskrivligt obekväm i gym [jag tycker gymmaskiner har en aura av ondska omkring sig och är i hemlighet rädd för att inte klara av att ta mig ur]. Tycker jag får godkänt som körde helt själv i hyfsat tempo i 40 minuter ca.

Nästa sida »