En pytteliten dos unge

Det blev stort kramkalas igår när ungen kom hem, innan det var läggdags för både stora och små. Jag hade inte ens sinnesnärvaro att ta minsta lilla foto.

I morse pussade jag henne innan jag gick till jobbet men hon rörde knappt på sig och nu är hon hos mina päron dit vi åker på fredag.

Min stora lilla unge

 

Hemma bäst

Så. Tillbaka till det normala efter min Första Riktiga Jobbresa [exkluderat en sommars hattande runt i Norden då jag insåg att konstant resande inte var eftersträvansvärt för varken mig själv eller den andra föräldern till mitt barn]. Veckan har varit all work och very little play så här kommer en liten resumé:

Efter arbetsdagen var det inte så mycket mer att göra än att äta middag och förbereda nästa dag. Har hunnit shoppa lite skor och Whole Foodspryttlar [höll mig dock från att köpa en endast hårprodukt efter förra resans balsambonanza]. På väg till flygplatsen hittade jag även små skates till det lilla gula barnet som fick åka med hem tillsammans med en väska för att få plats med allt.

I onsdags hade vi gemensam middag på Floridas äldsta restaurang Cap’s Place Island Restaurant där vi åt och drack gott och kände historiens vingslag [den amerikanska alltså].

South Florida's premier waterfront restaurant – including cat jumping from roof

Jag har fått dagliga uppdateringar från Södermalmskvarten. Och FaceTime är ju aspraktiskt!

Både bilder och filmer på det lilla gula barnet har skickats över Atlanten

Sammanfattningsvis en mycket trevlig vecka/resa med god mat och fint sällskap. Trots detta var det mer än skönt att komma hem igen.

Ankom Södermalmskvarten igår vid 0830, åt frukost och drog direkt på det lilla gula barnets träning. Därefter vidare på barnkalas på Andys Lekland. Trots att vi bara behövde lämna av och hämta upp höll jag på att bryta ihop fullständigt. Kvalar lätt in på Top 5 Least Favorite Places To Be.

I dag har jag invigt mina alldeles egna rullor. Både till tvättstugan och på träning.

Det lilla gula barnet invigde också sina rullor så snart åker hon väl om morsan...

 

Bästa barnet

Ingen var gladare än jag i morse när jag bara hade mig själv att väcka [vi hade julfest med jobbet igår och jag var något tröttare än vanliga mornar].

Det lilla gula barnet är fortfarande kvar hos sina farföräldrar men nu tycker jag det känns skönt att Hönspappans kurs slutar så han kan återbörda ungen till Södermalmskvarten. Hon bor ju faktiskt där.

Tröstar mig med en av dagens ememess, för en oinvigd kan det se ut som en random unge som är lite kobent och har en ganska framträdande glipa mellan tänderna, men som faktiskt – utan att överdriva – är det i särklass bästa barnet jag någonsin haft!

Det lilla gula barnet, här i en våghalsig balansakt

 

Veckan som gick

Min slackighet förnekar sig inte utan den barnfria veckan blev sorgligt overksam tillochmed på träningsfronten. Ett restaurangbesök lyckades vi koordinera ihop iallafall.

Nu längtar jag till i kväll då min ma återlämnar det lilla gula barnet i Södermalmskvarten. Ungen verkar ha haft ett finfint höstlov men ememessen har lyst med sin frånvaro. Tills nu, när det var dags att återvända hem…

I trappan i mitt barndomshem

 

I väntan på återförening

Saker man gör när ungen befinner sig hos morföräldrar:

• Promenerar Skanstull-Rådhuset varje morgon [och slipper den mentala påfrestningen att byta vid Fridhemsplan]
• Äter StikkiNikkiglass till middag [Salty Caramel, tillochmed Hönspappan gillade!]
• Aw:ar med fina vänner på Mosebacke
• Tar en enhet på uteservering på väg hem från jobbet

[Hmmm, den hurtiga första punkten förtas en hel del av de efterföljande ser jag nu…]

På måndag börjar Den Riktiga Vardagen med både jobb och dagis och allt annat. Fast innan dess en helg i sommarstuga med det lilla gula barnet! Längtar!

Stor eloge till min ma som uppdaterat oss om vår telnings aktiviteter. Man kan tydligen lära gamla hundar skicka ememess.

Det lilla gula barnet aktiveras bland annat genom besök på Järnvägsmuseet

Altanfrukost i nattlinne

Här bakas det bröd i en bagarstuga

Vid sommarstugan är det tydligen solsken och badväder, hoppas att det håller i sig över helgen

 

Mellanlandning

Helgens fruktansvärda i grannationen fick alla vardagsissues att te sig så obeskrivligt triviala att ett alldagligt inlägg kändes totalt ovärt. Det enda jag ville var att krama det lilla gula barnet. Hårt.

Ömhetsbevis fick dock vänta tills hon mellanlandade i hemmet på söndag eftermiddag. Ungen verkade uppenbart glad att träffa oss och jag fick ett pärlarmband.

Morsan smygfotar det lilla gula barnet som återupptäcker leksaker från sitt eget rum

 

Jobbvardag

Att komma tillbaka till jobbet kändes inte speciellt betungande med halvdant väder utanför kontorsfönstret och ett par uppdateringsememess om det lilla gula barnets förehavanden på Öland under dagen.

På förmiddagen bakades det bullar

Det lilla gula barnet är ensamt barnbarn på Hönspappans sida och blir bortskämt därefter

 

Veckostart och barnsaknad

Gårdagen bjöd förutom på ordinärt cubiclejobb, även årets sommarfest inklusive RIB-båtstur och middag på Djurgårdsbrunns Wärdshus.

Åkte denna båt som kördes väldigt snällt från Solna strand till Djurgårdsbrunn

Det minimerade gårdagens barnsaknad men hann iallafall ringa och säga godnatt till ungen som mest verkade intresserad att höra om hennes balkongblommor mådde bra.

I morgon kommer hon tillbaka. Can’t wait. Fast jag vet ju att hon har haft så mycket roligare än om jag skulle kört ensamma mamman-racet mellan jobb och dagis för när hemresan kommer på tal låter det oftast

Jag vill helst inte prata om det nu.

Det lilla gula barnet som hon såg ut när jag senast såg henne

 

 

Ensamhelg

Är något porös men rätt funktionsduglig trots ett gediget alkoholintag igår [både mängd och sorter]. Vädret gör dock att jag bara förmår sitta handlingsförlamad i lägenheten.

Jag utnyttjade min helt ensamma helg till att inledningsvis träffa S för middagsdejt i mina gamla hoods [Raw], åka lite bil med samma S som nyss tagit körkort, jobba ett par hippor igår och sen [efter mycket om och klädångest], ta ett par glas rosé på Medis med allrabästa J. Där sprang vi på en gammal kollega vilket ledde först till Urban Deli vid Nytorget och sedan till en hemmafest precis vid Skånegläntan [föräldrapoäng för att jag refererar ställen efter närmaste lekplats].

I dag kan jag konstatera att söndagen lätt åker upp på förstaplatsen av tristaste dag att vara ensam på. Det strilande regnet utanför och det faktum att denna dag föregåtts av 6 andra inverkar såklart.

Har iallafall lyckats få min ma att skicka ett ememess.

Det lilla gula barnet vid mina pärons sommarstuga, ja alltså inte bokstavligen framför

 

Ensamvardag

Mindre än halva tiden har gått av min ensamperiod men jag har redan tröttnat. Trodde ett ynkligt tag att jag skulle bli alldeles fixig och donig men har liksom inte bråttom hem till en tom lägenhet och när jag väl är där måste man ju äta och sen slökollar jag på tv alldeles för länge och sen är det läggdags.

Den enda syssla jag sköter oklanderligt är vattningen av det lilla gula barnets balkongblommor. Hon hoppas på att det har kommit blommor eller iallafall knoppar när hon kommer hem nästa vecka.

Hönspappan verkar också ha roligare än vad jag har, han hänger med gamla kollegor till mig och skickar plushiebilder till godnatt.