Sist vi var på biblioteket fanns inte Allrakäraste syster men i lördags hämtade jag den och boken verkade gå hem hos ungen. Läste den för tredje gången som godnattsaga och blir alldeles nipprigt nostalgisk av bilderna, främst De snällas karamellspis på ängen.
Påprackad nostalgi som gick hem
Fast före nattning lektes det maximalprinsessa i både krona och tiara för säkerhets skull.
Less is more är ingenting för det lilla gula barnet
Rookie Mom – en slackermorsas tillkortakommanden i familjeträsket 
30 november, 2010 at 07:54
Jag älskar Hans Arnolds bilder, men den boken hade jag inte sett förrän ganska nyligen då jag ramlade över den på en utställning med hans illustrationer. Däremot hade jag en bok som hette Allikin som jag aldrig tröttnade på att titta i.
30 november, 2010 at 09:16
Allikin känner jag inte igen men det räckte att googla omslaget för att förstå att den bör kollas upp! 🙂
Hans Arnold illustrerade även rysarnoveller i Hemmets Journal, en veckotidning som jag ett nostalgiskt band till eftersom min mormor prenumererade på den under hela min uppväxt.
30 november, 2010 at 09:00
åååå, jag dör! Allrakäraste syster!!
Den MÅSTE jag få låna, när Lia har blivit lite äldre och kommit ur sin Max-period.
30 november, 2010 at 09:10
Oh, no! Dö inte igen!
1 december, 2010 at 15:47
Jag dör ju jämt och ständigt..