För att ta sig ur en sådan krävdes det i mitt fall den enkla lösningen: vara med på träningen.

Mitt juluppehåll blev ofrivilligt längre än vanligt då jag missade en hel träningshelg som sammanföll med ungens födelsedagsfirande och kalas. Sen kändes det som att jag hade tappat allt och av bara farten missade jag några träningar till.

Efter ett b-lagsmöte i måndags bestämde jag mig för att åka på nästa bortabout, mest för att det var så få som skulle åka, derbysjälvförtroendet är obefintligt och jag inbillade mig att jag var på samma nivå som när jag började åka [plus att jag inte har koll på alla nya regler].

Efter första träningen i år kan jag konstatera att det inte var riktigt så illa. Helguppehållet har inte orsakat någon större svacka i åkningen men golvet var halt och jag kände mig vinglig. Hade hursomhelst skoj och vi gjorde många bra övningar som jag fattade [iallafall i huvudet].

Nu har jag alltså ett mål med träningen. Första helgen i mars smäller det! Bortamatch! Trodde inte att jag skulle få uppleva en sån igen efter 7 år som o-singel…

WC-dörrar

Dörrar till toalett i hallen där vi tränade idag