Ibland gör ungen saker som får mig att undra om det verkligen är jag som är morsa, medans vid andra tillfällen känns det som om det inte finns någrasomhelst tvivel på gener i rakt nedstigande led. Som vid nattningsdiskussion i sängen när vi pratade om dagis, kompisar och att det [väl] är bra att hon har så många att leka med för det skulle ju vara tråkigt att inte ha några kompisar [ledande fråga ställd av morsan].

Jo, fast också lite skönt…

Som sagt, min unge.

DLGB ser lite kissnödig ut

En lagom dos vänner är bäst anser ensambarnet

Annonser