Morgonens lågvattenmärke: inser att vi inte har någonting frukostvärdigt hemma och hetsar det lilla gula barnets påklädning för frukostintag på snabbmatstället rakt över gatan. Hinner även rafsa ihop egna träningskläder samt övernattningsrygga till barnet.

DLGB äter pannkaksfrukost

Har försäkrat å det bestämdaste att detta inte kommer att bli en vana.

Sammanfattning av morgonen: behöver bry mig mer om matframförhållning så inte detta upprepas [i teorin skulle en rimligtvis kunna vispa ihop pannkisar hemma också, så illa ställt var det inte i skåpen, men i praktiken… nej, jag är inte den personen]. Behöver också bry mig mindre om bagateller som att ungen vill ha en rosa och en grå vante på sig [kan man få diagnosen ‘chilensk apa’ och få gå i terapi för det?!]

Annonser