Så har det dragit igång så smått. Före sitt eget kalas hade det lilla gula barnet varit på 2 andra kalas samt lekt med 3 olika barn utanför dagistid [då räknar jag inte med barn som hon känner genom oss]. Anser det vara helt oki siffror för ett ensambarn med ett socialt miffo till morsa.

I kväll ringde ytterligare en dagiskompis [egentligen var det ungens pappa om man ska vara petig] och undrade om det lilla gula barnet ville komma till dem på lördag. Hönspappan svarade och försäkrade sig om att vi inte behövde vara närvarande [fatta panikångesten, sitta av tid hos vilt främmande människor, kan vara mitt allra värsta! Gaaah…]

Fast bortsett från min tvångsumgås-med-okända-föräldrar-fobi känns det bara bra. Att hon inte är ett ufo alltså. Och det var vi ju medvetna om, att vi har ett större ansvar angående ungens socialiserande eftersom vi inte vill tillhandahålla ett syskon.

DLGB i skumskägg

Det lilla gula barnet med skumskägg i discoduschen

Annonser