Kan inte riktigt smälta det här med att det är 1.826 dagar sedan jag fick en unge.
Vi firade ju henne med presenter i morse [hon fick strumpbyxor från Juliet och klistermärken med färgpennor av oss samt en fin blombok av faster och Onkel].
Tyckte det var mer än nog eftersom det blir kalas både med släkt och kompisar i helgen, men hon fick bestämma middagsmat [chokladpannkakor]. Sen trodde hon att hon skulle få bestämma precis allt, så födelsedagen kom att innehålla en del besvikelse också.
Nyfött, 1, 2, 3, 4 och 5 år gammalt ensambarn
Jag skrev aldrig någon förlossningsberättelse, ska jag vara ärlig var det mesta ett stort lustgastöcken där det mest framträdande minnet är hur orättvist jag tyckte det var att Hönspappan satt och åt lunch när jag har värkont så jag varken kunde ligga eller sitta.
Både graviditet och förlossning kändes för mig enbart som något nödvändigt att gå igenom, behållningen var ju det lilla gula barnet. Resan dit var på det stora hela varken angenäm eller besvärlig så skulle jag/vi väldigt gärna vilja ha ännu en avkomma hade jag såklart gjort om det, men eftersom ingen av oss vill det avstår jag hellre.
Rookie Mom – en slackermorsas tillkortakommanden i familjeträsket 
3 januari, 2012 at 21:53
Idolbild!
I dess perspektiv ser ju dessutom den glitterrosa fasen ut att, eh, fasa ut?
PS Jag vet att det är oförskämt att tjata på andra människor att de skall föröka sig (hur ofta händer det, förresten? Jag tycker de flesta skall knipa ihop så hårt de bara kan) o hoppas att du inte tagit illa upp. Jag säger det tunga-i-kind o enkom för att DLGB glimmar guld, du vet. Ev är det mitt sätt att säga att jag gillar er o er unge. Men jag skall sluta nu.
3 januari, 2012 at 22:02
Underbart med bilderna från varje år!
Jag förstår absolut att ni inte vill ha fler barn, för liksom vi verkar ni har fått in en fullträff på första försöket.
4 januari, 2012 at 10:25
Jamen eller hur?! Tänk vilken mängd missnöjda barnalstrare det verkar finnas därute 😉