Kan inte riktigt smälta det här med att det är 1.826 dagar sedan jag fick en unge.

Vi firade ju henne med presenter i morse [hon fick strumpbyxor från Juliet och klistermärken med färgpennor av oss samt en fin blombok av faster och Onkel].

Tyckte det var mer än nog eftersom det blir kalas både med släkt och kompisar i helgen, men hon fick bestämma middagsmat [chokladpannkakor]. Sen trodde hon att hon skulle få bestämma precis allt, så födelsedagen kom att innehålla en del besvikelse också.

DLGB från nyfödd till nu

Nyfött, 1, 2, 3, 4 och 5 år gammalt ensambarn

Jag skrev aldrig någon förlossningsberättelse, ska jag vara ärlig var det mesta ett stort lustgastöcken där det mest framträdande minnet är hur orättvist jag tyckte det var att Hönspappan satt och åt lunch när jag har värkont så jag varken kunde ligga eller sitta.

Både graviditet och förlossning kändes för mig enbart som något nödvändigt att gå igenom, behållningen var ju det lilla gula barnet. Resan dit var på det stora hela varken angenäm eller besvärlig så skulle jag/vi väldigt gärna vilja ha ännu en avkomma hade jag såklart gjort om det, men eftersom ingen av oss vill det avstår jag hellre.

Annonser