Nu har vi alltså pratat med föreståndaren. Var för en gångs skull ute i god tid. Så god tid att vi fick sätta oss på en bänk i korridoren och känna oss som att vi satt utanför rektorns rum för att vi gjort något dumt [eller iallafall som jag tror att det känns, har inga egna erfarenheter av det].

Vet dock inte om jag är så mycket klokare. Mitt spontana intryck var att samtidigt som hon talade om att det är vårt beslut, så fokuserade hon mest på att berätta om nackdelarna. Jag har ju tillsammans med Hönspappan kommit fram till att för vårt barn skulle det vara övervägande fördelar [utan att för den skull glömma bort att det inte är enbart positivt] så jag skulle uppskatta lite mer hejarop över vårt genomtänkta beslut [alternativt en ärlig rekommendation att hon inte skulle klara av det].

Ja, vi är medvetna om att vårt beslut kommer att medföra att hon blir yngst jämt, men om man tänker krasst handlar det ju bara om omständigheter. Hade hon varit punktlig [hade bf på juldagen] hade hon varit född 2006 och då hade hon ändå varit yngst jämt.

Frågar man henne vill hon [inte helt oväntat] börja i skolan samtidigt som dem hon leker mest med, de är 06:or allihopa.

Vi hinner hursomhelst tänka över allt ett varv till under ledigheten, nu: utloggning för jul.

Annonser