Det har varit ganska jämna plågor om mornarna den senaste tiden. Inga stora överraskningar åt något håll. Vi har varit normalsena såattsäga.

I morse gick allt som på räls tills ungen skulle klä på sig. Att ta av sig ett sovlinne är långtifrån svårt för en nästan femåring, men eftersom jag gärna vill skynda på saker på morgonen hade jag inte haft något emot att hjälpa henne om hon hade kommunicerat behov av assistans. Ställer hon sig framför mig och grymtar hjälper det inte hur mycket hon sträcker på armarna [det hade varit sammalika om jag haft en son]. Jag frågade om hon kunde tala om för mig vad hon ville med ytterligare gutturala läten tillsammans med gester värdiga en pantomimartist som följd. När jag inte var samarbetsvillig blev hon sur och sprang och gömde sig vilket ledde till att normalsen blev ett understatement i morse.

DLGB som handduksdolme

Efter badet igår kan man få uppfattningen att ungar utvidgas på längden om man böjer dem åt höger