Angående årets dagisfoton och de positiva kommentarerna [som jag tackar allra ödmjukast för å det lilla gula barnets vägnar] känner jag mig manad att inflika: låt er inte luras!

Jag dristar mig till att påstå att det är en mycket bedräglig look. Hönspappan [som jag brukar kunna få medhåll av] blev alldeles tårögd över hur söt hon var på ovan nämnda dagisfoton verkade inte alls se det jag tyckte var uppenbart, att det är en min enbart för att maskera diverse påhitt.

Tillexempel igår morse, då vi hörde ett blodisande

Pappaaaa…

i lägenheten. Både jag och Hönspappan hörde viskningen tydligt men det var svårbedömt från vilket håll ljudet kom. Ungen stod i badrummet och förnekade stjärnögt att hon skulle ha sagt något som om hon inte ens visste vad vi pratade om.

Jag tänkte inte så mycket mer på saken, men Hönspappan hade tydligen inte kunnat släppa det faktum att ett hemskt spökviskande inte hade fått en rimlig förklaring. Tillslut hade det lilla gula barnet erkänt att hon ville skämta lite med sin lättskrämda farsa. Tyckte det var rätt skojigt [för det lät verkligen läskigt]. Det tyckte inte Hönspappan.

Annonser