Precis just nu känner jag mig invincible. Det är en skön känsla som verkligen inte infinner sig så ofta så jag vill hålla kvar den så länge som möjligt… därför sitter jag uppe trots att både det lilla gula barnet och Hönspappan sussar sött.

Lämnade familjelivet vid middagstid [alltså noon, 12 o’clock] för att bege mig till min sekundära arbetsplats. Då hade vi knappt kommit utanför dörren [för att den lilla dysfunktionella familjen är omständliga och sega i allmänhet och på helgmornar i synnerhet. Kände mig ganska ledbruten [lite träningsvärk kombinerat med min numera konstanta smärta i ryggslutet och så lite nackont på det] och lite ångesttyngd.

Började lite lätt med en svensexa som gjorde mig på gott humör, det killarna saknade i grace tog det igen i vilja och ambition. Sen 2 hippor som körde både stång och stol. Efter mina 3 grupper mötte jag upp S och L på Hard Rock Café för välbehövlig debriefing [jag har alltså varit social idag också!]. S hade mött svensexan som var nöjda men lite förvånade över hur jobbigt det var. Då är jag nöjd, för min ambition är inte att bekräfta vad tyvärr många fortfarande tror, att det ska vara porrigt men inte det minsta ansträngande. Jag vill förmedla vad pole är för mig [en seriös form av träning] samtidigt som jag vill att gruppen har roligt såklart.

Nu vet jag inte vart min röst har tagit vägen, kanske glömd på Hard Rock, vad vet jag mer än att jag ska vara i studion 1300 i morgon, så gonatt.

Annonser