Hönspappan hade fått det lilla gula barnet att köpa byxor i tisdags. Jag fick ett mindre spel när jag upptäckte att de var i storlek 98 cl. Lappen förtydligade att plagget passade barn, 2-3 år och jag kommer inte ens ihåg när vi köpte den storleken på nya kläder.

Ungen förkunnade glatt att hon hade valt dem alldeles själv och att de var fina och orangeröda. Hönspappan rättfärdigade sitt köp med att hon hade provat dem. När hon motvilligt provade byxorna för mig visade det sig att de satt alldeles perfekt. Fast vis av tidigare erfarenhet hur fort en unge ibland växer tvingade jag Hönspappan att byta storlek till åtminstone 104 cl för att de inte ska se urväxta ut om ett par veckor.

I morse ville hon ha nybyxorna på sig. Väl framme vid dagis tyckte jag att såg lite väl långa ut. Det var en helt korrekt iakttagelse och berodde på att byxlinningen satt som på en hippetihoppslyngel [då hade jag ändå modifierat den reglerbara midjan något].

DLGB i nya PO.P-bralls

Här har ungen fortfarande brallsen i midjehöjd

Antar att jag är inställd på 116 cl eftersom ungens kläder mestadels kommer från H&M/Lindex flickavdelning för ungen är ju faktiskt bara dryga metern.

Jag medger att 116 cl i just dessa bralls skulle ha blivit galet för stora men håller fast vid att nya kläder inte bör vara precis lagoma vid köptillfället. Kom också ihåg att reglera midjan ännu mer innan jag sa hej då till ungen.

Annonser