Hur mycket jag än ogillar allt vad kedjebrev och dylikt heter och fastän jag fattar att den här utmärkelsen inte är ngt nypåfund kan jag inte låta bli att bli smickrad av det Award jag fick av en livs främmande människa, so here it goes…

  1. Kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du fått den.
    Jag fick ett pris!
  2. Tacka och länka till den som nominerade dig.
    Tack Ida. Nu känns du ju inte som en total främling eftersom jag har läst din blogg ett längre tag. Tror det var den första föräldrablogg jag läste där jag inte kände personen bakom. Sen har det bara gått utför… 😉
  3. Nominera sju andra bloggare och länka till dem.
    Eftersom den här bloggen inte hade funnits utan det lilla gula barnet är mina nomineringar ett gäng morsor som återfinns i min reader. Utan inbördes rangordning:

    Bellio. Ingen person men för att grundaren är en mamma från min föräldragrupp. För att jag gillar både produkterna, tänket och personen bakom. Fast hon är en sån där driftig som startar eget bara sådär och som jag är egentligen är hemligt avundsjuk på [notera avis, inte missunnsam, stor skillnad tycker jag].

    Masarinmamman. För att hon skriver så förbannat vackert. Och för att Masarin är exakt en vecka yngre än DLGB. [Och lite för att hon också delar händelser av mindre allvarsam karaktär, som ad-incidenten.

    Jempa. För att vi genomlevt både slampig singeltid och mera präktiga perioder [typ nu]. För dåtid, nutid och förhoppningsvis framtid [typ slita gråa hår ihop när vi har varsin tonårsdotter].

    Liv-Jenny. För hennes ljuvliga illustrationer. Och för att jag och DLGB faktiskt har träffat henne med söta D en gång. Trots min sociala fobi.

    Mercyfuck-Anna. För att även hon har extremt bra hand med orden och kan få svenssonvardagen att låta så poetisk. Tycker hon är självskriven vinnare av mama-tävlingen [jag har röstat från alla datorer jag kommit över].

    Amningshysteri. För att hon hänger här trots att vi inte känner varann. Om man dessutom verkar sund i ett dårhus som cyberrymden och refererar till sin unge som hemulbarnet så det är ju bara att börja bloggstalka.

    Manny-ken. Avslutar med ytterligare en för mig okänd morsa som har komplimenterat min unge. Fastän hon har en alldeles förtjusande söt Loppa. Sånt kan man ju inte låta gå omärkt förbi.

  4. Berätta sju intressanta saker om dig själv.
    Eftersom jag är svenskt ‘jantig’ och för att jag tycker det är högst subjektivt vad man anser intressant så listar jag några saker som har förändrats [eller inte] sedan jag fick barn: 

    ♦ Att vara med barn kändes mest som ett nödvändigt ont och var inte alls min tekopp. Nu har jag testat och kan med fog säga been there, done that och det får räcka.

    ♦ Min förståelse för att barn går snoriga har utvecklats från obefintlig till mycket djup [orka snyta en etta liksom…]

    ♦ Samma sak med lortiga barn. Då: fy satan vilka slappa föräldrar. Nu: neverendingstory.

    ♦ McDonald’s/Happy Meal gillar jag fortfarande inte men är för karaktärslös för att bojkotta. För att det är så jävla tillgängligt.

    ♦ Jag är inte längre rädd för barn [åtminstone inte alla].

    ♦ Jag kan tänka mig att gifta mig mer nu än före DLGB [för det här tråkjuridiska med arvslott bla bla bla]. Fest och ring och samma namn, ja! Prälle och kyrka, nej tack.

    ♦ Jag kan fortfarande tycka att det borde finnas någon form av restriktioner för att få skaffa barn.

Annonser