Det lilla gula barnet kom intassande till oss i morse och satte sig i fotändan och såg väldigt sorgsen ut [istället för att hoppa upp och lägga sig mellan oss som hon brukar].

Såg sedan att hon hade lite blod under näsan. Hon la sig till slut mellan oss men tyckte väldigt mycket synd om sig själv. Vi höll med till viss del. Sen gick vi upp och tog bort det intorkade blodet och så var allt som vanligt.

DLGB med näsblod

Ett litet ömkligt gult barn på vilket man kan ana lite blod om man kollar väldigt noga

Vill minnas att både jag och Hönspappan var näsblodsungar så det är väl inte så konstigt om det upprepas i denna generation. Tidigare har det bara hänt en gång men då var det för att hon ramlade ned från sin stol. Skönt att hon inte blir skräckslagen när hon ser blod iallafall.

Annonser