Ungen vaknade redan i ottan i morse [0600]. Hon ville kolla på Molly så jag satte på den med engelskt tal och gick och duschade. Tror det var där det började gå fel.

Hönspappan var i köket och fixade med utflyktsmatsäck och det var något med en pannkaka som blev droppen. Ungen förvandlades till ett skogstokigt skrikmonster och det gick inte att prata med henne. Hönspappan försökte hjälpa men då blev hon om möjligt ännu argare.

Jag vet ärligt talat inte hur man beter sig när hon blir sådär. Det händer inte tillräckligt ofta för att bli rutinerad [tackochlov?]. Som vuxen vill man ju bara klappa ungen på huvudet och säga åt henne att sluta larva sig men samtidigt kan man ju inte bara ignorera hennes känsla. Ilskan. Hon ser ut som om hon skulle vilja gå totalt bärsärk men ett uns av någon sorts självbevarelse verkar hejda henne såpass att hon ‘bara’ drar ned saker på golvet.

Hon fick rasa i sitt rum ett tag innan det gick att kommunicera med henne. Ungen blev tillslut lugn men hennes humör verkade smitta av sig på mig för jag blev galet arg när jag kom hem från jobbet. Nu har jag tränat och är snäll igen.

Annonser