Det lilla gula barnet och Hönspappan hade gjort hela vår lilla dysfunktionella familj i lego när jag kom hem. Vi var i badrummet och blev just överfallna av en hemsk drake men DLGB bekämpade den med sin Uzi.

Den lilla dysfunktionella familjen – lego edition

Som en ansvarstagande morsa censurerade jag bort ungen och Uzin för att ingen stackars pacifist som surfar in här av misstag ska dö moralpanikdöden

Kanske inte så pk att låta ungen leka med automatvapen [inte ens legoversionen] men jag blir imponerad av Hönspappans tålamod och genuina intresse. Min förmåga när det gäller interaktion med treochetthalvtåring på hennes villkor sträcker sig sällan längre än att dricka en låtsaskopp kaffe [med mjölk] innan jag dör tristessdöden. Eller möjligtvis berätta en halvhjärtad version av Törnrosa/Snövit/Askungen/fairytale-of-the-day [kanske skulle kunna göra det bättre om inte prinsessor var så jämrans mjäkiga].

Ändå är det mig hon kommer till för tröst i första hand. Det är både konstigt och orättvist tycker jag [och jag tror verkligen inte att det har att göra med att jag är Mamman].

Annonser