Gick upp före 0800 eftersom jag hade en möhippa på morgonen. Stressade hem efteråt då jag visste att mina päron skulle vara på plats med det lilla gula barnet. Nästan en vecka sedan jag sist såg henne men saknaden har faktiskt inte varit alltför svår. Telefonsamtalen och ememess har ju hjälp dock. Lyckan att ses igen var faktiskt ömsesidig, dock ganska kortvarig. Lånade päronens bil för att ta oss till IKEA, behövde komplementhandla lite hyllor och ville ha tag i en ny säng till barnrummet.

När vi kom tillbaka åkte jag och det lilla gula barnet ned på stan för att kolla in Prideparaden, hade lovat henne att vi skulle se den. Mina päron hade försökt förklara vad Pridefestivalen innebar och kommit med någonsorts barnanpassad förklaring om att det är flickor som tycker om flickor och pojkar som tycker om pojkar. Det lilla gula barnet tyckte det lät utmärkt eftersom hon tycker om sin mamma och båda är flickor.

Jag såg själv fram emot att få se spektaklet eftersom jag jobbat de senaste 3-4 åren men blev lätt besviken. För många buttra som bara gick och stirrade på publiken och såg ut som att de hade blivit dittvingade. Ungen verkade iallafall gilla utstyrslarna och var uppenbart avundsjuk på alla som hade vingar eller mantlar. Sen käkade vi StikkiNikki-glass som smälte alldeles för fort och så åkte vi hem.

Annonser