Det lilla gula barnet är fortfarande en pain in the a**, fruktansvärt uppstudsig och vägrar för det mesta att vara det minsta medgörlig, hon varvar ignorans med fysiskt motstånd. Midsommarhelgen blev en respit för oss föräldrar eftersom det då fanns en handfull andra vuxna [och en katt!] som var bra mycket roligare att hänga med än egna päron.

Ifrågasätter vi hennes beteende blir hon antingen än mer fysisk [hon fokuserar mot ansiktet den lilla filuren] eller så slänger hon sig i sängen och störtbölar. Ungen verkar inte det minsta långsint så detta kan upprepas ett otal gånger per dag. Själv är jag definitivt inget under av tålamod utan degenererar ibland ned mot hennes nivå [ja, jag skulle ju inte slå henne men jag agerar allt annat än moget].

Vill. Ha. Semester.

Det lilla gula barnet känner sig förorättad

Annonser