Igår under telefonsamtal med Hönspappan förhörde han sig om förehavanden resten av veckan [farmor hämtar tisdag, det lilla gula barnet sover över och farmor lämnar onsdag, mormor hämtar onsdag och stannar till lördag] och deklarerade därefter att han att inte kunde tycka synd om mig. Fine tyckte jag eftersom det inte fanns någon anledning.

Dagens essemesskonversation:

‘Jag har det trist i skogen.’

‘Du förstår att jag inte kan tycka synd om dig va?’

‘Jo.’

Annonser