Skulle nog inte ha reflekterat så mycket över att det är slut på 00-talet om det inte vore för alla listningar över det årtionde som snart är över. En sammanfattning över dessa 10 år måste vara att jag ändå blev vuxen. På riktigt. Relationsmässigt och fortplantningsmässigt. För att jag ville.

Millennieskiftet firades efter en impulsingivelse i Oslo [eftersom vi korsat nationens gränser tyckte vi att vi kunde säga att vi varit utomlands]. Mina allrabästa och jag, J och A-M, de 3 musketörerna. Ett fantastiskt skojigt nyår. På den tiden var jag singel och mycket nöjd med det [och ett lyckat nyår inkluderade hångel]. Det känns mycket bra att inleda även nästa årtionde med allrabästa J även om preferenserna för att det ska kännas lyckat har ändrats avsevärt.

Oavsett hur jag vrider och vänder på saker är det största som hänt såklart det lilla gula barnet. Klyschigt och förutsägbart men ändå ofrånkomligt är hon det bästa jag har gjort. Givetvis med ovärdelig hjälp av Hönspappan, inte att förglömma. Ibland kan jag fastna i stunden och bara iaktta henne [mer nu sedan hon blivit en alldeles riktig liten människa, mindre då hon var en omsorgsberoende klump] och tänka på det är vi som faktiskt gjort henne. Det är något jag är stolt över.

Annonser