Ensamstående i helgen. Hönspappan möpar sig i Norrland så jag var tvungen att gå tidigare från jobbet för att hämta det lilla gula barnet på dagis. Tilläggas bör att Hönspappan lämnade ungen vilket betydde att jag kunde gå när jag ville och därför landa tidigare på jobbet [ännu ett tillägg är att jag missade en pendel på håret och därför kom en kvart senare än jag hade beräknat].

Hade tyvärr inte varit så förutseende att jag hade handlat fredagsmysmat [trots att gräsänkligheten varit antecknad i svarta boken i rimlig tid] så efter hämtning  var jag tvungen att besöka mataffär. Det är tydligen ingen ovanlig företeelse vid den tiden på fredagar för stället var packat. Det lilla gula barnet var på mindre fantastiskt humör så räddningen var att de hade provsmakningar var 20:e meter. I kassan drog jag fram mitt triumfkort, en burk bokstavskex. Inget är mer frustrerande än att han en unge med tålamodstapp samtidigt som man ska försöka betala och samtidigt få med sig alla pryttlar. Nu satt hon istället stilla i vagnen [samtidigt som hon var tvungen att skrika vilken bokstav hon fick tag i förutsatt att hon kunde den, men det är en petitess jämfört med avgrundsvrål och aktiva försök att förflytta sig ur vagnen].

Veckans fredagsmys utan Hönspappan blev angenämt tack vare tidigare klasskompis [och tillika exjobbskollega] samt syster till henne. Mycket försenad middag på grund av min oförmåga att beräkna tid för livsmedelsinköp inklusive tillredningstid. E uppförde sig rätt bra efter den inledande blygheten. Hon trilskades mer än vanligt under tandborstning men väl i säng räckte det med att sjunga ‘I ett hus vid skogens slut’ så hon fick göra rörelser till, sen var hon nöjd.

Annonser