Tillvaron kunde vara sämre än just nu. Börjar vänja mig med att komma hem till dukat bord, Hönspappan hämtar på dagis så middagen brukar vara klar när jag behagar drälla in [och det i sin tur beror på när jag lämnar det lilla gula barnet på mornarna, de senaste dagarna har det – ta i trä – gått som på räls].

Ungen är överhuvudtaget rätt enkel att ha att göra med just nu. Vet inte om det beror på att den värsta trotsen har gått över eller om den inte satt igång fullt ut.

Jag hoppas på det förstnämnda och dagens mantra är: må den här fasen vara i all evighet. Amen.

Annonser