I dag lämnade jag det lilla gula barnet på innergården som vanligt. Det var inte någon av de ordinarie som brukar ta emot men när hon tyckte att E skulle komma till henne sträckte ungen ut sina armar och hoppade över till hennes famn där hon började vinka åt mig och sa ‘eåå’ [hejdå]. Smidigaste lämningen hittills. För mig iallafall.

Annonser