Bloggen började som terapi för att klara av att identifiera mig som morsa. De 9 månader normala människor förbereder sig på att bli förälder och inreder barnkammare ägnade jag mig åt jobb [har aldrig jobbat så mycket] och att vänja mig vid att vara sambo.
Någonstans under resans gång slutade jag att skriva ‘vanlig’ dagbok och nu är detta min primära kanal för återkoppling på vardagliga händelser. Allra främst för min egen skull med viss självcensur eftersom det som skrivs på nätet kan ses av ingen och alla.
