januari 2012


Första veckan blev det mindre bilturer förutom Disney World-utflykten, men i lördags var det dags att lämna Fort Myers Beach.

Första dagsetappen blev till Key Largo, med en liten omväg för återbesök på Miromar Outlets [tyvärr hittade vi inte tillbaka, vilket var positivt om mitt VISA-kort ska överleva hela semestern].

Hyrde en liten stuga i 2 nätter, så andra dagsetappen blev en tur till Key West. Vacker väg, men själva stället kändes enbart klyschigt turistigt.

I måndags förmiddag fortsatte vi mot Miami Beach, så nu är vi inkvarterade på ett hotell i South Beach tills hemfärd.

Resterande dagar kommer att fokuseras mot strand/pool [och bränna!] men det har gått förvånansvärt bra med det lilla gula barnets inkonsekventa åksjuka. En spya efter lite för mycket snurrande på en parkering bara.

20120131-225217.jpg

20120131-224857.jpg

20120131-224938.jpg

20120131-224949.jpg

20120131-225014.jpg

20120131-225023.jpg

En försenad uppdatering om hur vi haft det och vad vi gjort so far:

Jag bara ääälskar allt med den här semestern: huset som ligger bokstavligen stranden, temperaturen i poolen och det faktum att min simokunniga unge når botten i grunda delen, att den är så lugnt här [nästan bara pensionärer] och främst, att jag slipper vara i Sverige just nu.

Jag skulle vara fullkomligt nöjd med att bara florera mellan poolen och stranden, men vi har faktiskt aktiverat oss på andra sätt också.

20120127-173711.jpg

20120127-174006.jpg

20120127-174130.jpg

20120127-174208.jpg

20120127-174638.jpg

20120127-174653.jpg

20120127-174720.jpg

20120127-174734.jpg

20120127-174757.jpg

20120127-174818.jpg

Efter mycket om och men utsatte vi oss för Disney Worlds Magic Kingdom, vilket jag anser kräver sitt egna inlägg.

Hade dividerat fram och tillbaka huruvida det var värt den extra resan upp mot Orlando från södra Florida, men beslutade oss för att det lilla gula barnet inte skulle censureras ens en Disneyöverdos.

Efter närmare 4 timmar i bil kom vi äntligen fram. Ungen var julaftonsuppspelt och vädret var fantastiskt. Vi hade laddat med vätska och snacks för att förhindra blodsockerdippar.

Allra först stod vi i dagens längsta kö på 30+ minuter. Klagar alltså inte, är väl medveten om att det var en tårtbit jämfört med hur det kan se ut i vanliga fall. Väl framme hittade vi älvor man fick småprata med/bli fotad tillsammans med. Det lilla gula barnet blåvägrade att ens ställa sig bredvid för photo op. Jag var mest fascinerad över de små flickor [för det var enbart tjejer] som inte bara utrustats med prinsessoutfit utan även autografblock

Sen körde vi ett par regelrätta rides, Splash Mountain var en succé som vi körde 2 gånger på raken, vilket gjorde att jag antog att även Space Mountain borde gå hem. Då både jag och Hönspappan har dålig koll på exakta centimetrar instruerade vi ungen att det var viktigt att sträcka på sig [längdgräns 111 cm]. Det gjorde hon utan att blinka och genomförde även hela åkturen. Hönspappan förnekade sig inte, utan led av tvångstankar om att han skulle upptäcka att hennes plats var tom när vi kom tillbaka.

Det lilla gula barnet erkände dock att hon inte ville åka igen, hon hade varit orolig för att ramla ur

… för då tror jag att jag hade fallit för evigt.

Dagens märkligaste iakttagelser:

  1. Förutom de många prinsessutstyrslade flickebarnen som figurerade i parken såg vi även ett gäng medelålders diton. Jag tycker faktiskt det är mycket mer oki i vuxen ålder än som inte-ens-gammal-nog-att-ha-lärt-sig-att-gå, men erkänner att jag tycker man bör go all in [vilket jag inte anser är fallet om man har Foppatofflor till Snövitoutfiten.
  2. Utöver prinsessoutfits på både stora och små flickor, alternativt piratditon på pojkar, fanns ytterligare en framträdande klädseltrend: identiska tees för alla familjemedlemmar. Vanligast var random reklamtryck, knasigast var tie dye-familjen eller kanske familjen av amerikansk oversizestorlek i matchande tröjor med I <3 my body-tryck.
  3. Vi såg inte en enda riktig meltdown. Hönspappan var bombsäker på att det fanns en Disney Tempertantrum Squad som tog hand om sånt, ungar som flippar är inget som Magic Kingdom vill förknippas med.

Sist men inte minst kollade vi in det nästan kvartslånga fyrverkeriet, en maffig avslutning på en lyckad dag.

20120127-210804.jpg

20120127-210855.jpg

20120127-210826.jpg

I fredags skulle vi alltså dra iväg på semester till Amerikat och trodde till en början att vi hade hyfsad framförhållning på passfronten. Insåg att så inte var fallet när en tredjedel av sällskapet fortfarande var passlös [giltigt till US iallafall] 12 timmar innan flyg från Arlanda.

Denna något stressframkallande omständighet, tillsammans med avsaknaden av egen bil men innehav av åksjuk unge, gjorde att vi drog ut till flygplatsen redan på torsdag kväll [innan gränspoliskontoret stängde] och stannade helt enkelt kvar i vänthallen över natten.

Kan inte för allt i världen påstå att det är en bra uppladdning för långflygning över Atlanten.

Vi började med en kort flight till London. Jag anser mig tillräckligt berest för att klara en mellanlandning utan bagage, men väl på Heathrow lyckades vi först ta oss till fel terminal och sen, i rätt terminal, inse att vi står i fel gate först när vi försöker boarda. Vår flight till Miami [som vi kom på tillslut] var försenad, vilket ledde till att vi missade anslutningen till vår slutdestination. Att tullproceduren gick smärtfritt hade mindre betydelse när vi fick reda på att nästa flight gick först morgonen därpå.

Var vid det här laget så utmattad att jag är förvånad att vi ens kunde tänka klart. Vi pallrade oss iallafall iväg till biluthyrningen och lyckades få ut vår bil i Miami istället för Fort Myers och så bar det av billedes mot slutdestinationen. Vi var framme vid huset ca 2300 lokal tid, då var det över 40 timmar sedan jag befann mig i horisontellt läge senast. Var mindre kontaktbar än en zombie och prisade högre makter vid upptäckten av färdigbäddade sängar. Att vara upprättstående när resten av sällskapet anlände fanns inte på världskartan.

Tror jag sov innan huvudet låg på kudden, men trots den långa perioden utan sammanhängande sömn vaknade både jag och Hönspappan strax före 0700.

Vid första åsynen av verandautsikten var ditresans alla besvär som bortblåsta och den enda känslan var att allt var såå värt.

20120123-180042.jpg

Pausar härmed den allmänna januarimisären för ett viktigt meddelande: i dag skrev jag på anställningspapper för en fast tjänst på stället som jag har bemanningskonsultat hos i snart 3 år.

Om det här som pågår nu är en faaas hoppas jag för alla inblandade att den blir kortvarig [och helst går över innan helgen, men det kanske är för mycket begärt].

Den senaste tiden har det lilla gula barnet varit en outsinlig källa av gnäll och ovanligt svår att komma överens med. Helgen var tillexempel väldigt trevlig egentligen men ungens humör drog ned det sammantagna omdömet så det enda braiga jag kunde pressa fram var Svansjön [då hon inte var med].

Att jag hade en superrolig svensexa i lördags förmiddag, att jag och Hönspappan i lugn och ro kunde promenera och köpa en iPad då ungen var hos en kompis och att hon även hade sin första taekwondoträning i ny grupp med ny tränare och det gick alldeles förträffligt bra, begravdes liksom under en tung matta av klagolåt och hennes olust att ta sig för med någonting annat än att missnöjesgny över hur trist precis allting är.

Med det sällskapet ser jag inte alls fram emot semester.

Paddan bor i numera i Södermalmskvarten

Say hello to my little – more easygoing – friend

Behållningen av helgen:

Svansjön på Dansens Hus

Svansjön på Dansens Hus

Nästa sida »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.