Dagens lämning blev förhållandevis dramatisk. Senare än vanligt stannade vi utanför huset för att se en lastbil med kran lyfta upp en Big Bag på sitt flak [tack flextid-på-jobbet]. Trots extra många hejdåkramar blev det lilla gula barnet klängig och när jag gick sträckte hon armarna mot mig och ropade med gråten i halsen ’mammaaaaaa‘. Stålsatte mig och gick men det kändes inte bra i magen.
Eftersom det brukar vara en tårtbit att lämna henne undrar jag ju såklart vad som orsakade denna känslostorm. Hoppas att hon inte håller på att bli sjuk. Nu har jag iallafall ringt och hört att det är bra med henne igen. Fortsättning följer.
