Juldagen känns ju som vilken annan dag som helst. Vi har storhandlat på ICA och tvättat. På kvällen smet jag iväg på festligheter hos M som var min praktikhandledare under studietiden. Trodde inte jag skulle känna någon förutom värdinnan utan såg det som ett tillfälle till social träning. Strax efter mig kom dock K som bor i samma port. Stockholm är verkligen inte stort.

Så, då är det ett år kvar till nästa jul. Den lilla dysfunktionella familjen har initierat en klä granen-tradition på julaftons morgon [dock utbröt smärre familjetumult om vem som skulle sätta stjärnan i toppen [Hönspappan och det lilla gula barnet kunde inte kompromissa] och som antiklimax visade sig den nyinköpta silvertoppen vara alldeles för tung för en 120-centimetersfejkgran så nu har vi visserligen ett klätt, men högst impotent julträd.

I år firade vi julafton med Hönspappans föräldrar och diverse gamlingar [släkt på ett eller annat sätt]. Det var rätt underhållande att avlyssna konversation mellan ett gäng hel- eller halvdöva.

Min bästa julklapp är raggsockorna från farmor. Ovärderliga på vinterkallt köksgolv om mornarna.

Det lilla gula barnets sammanfattning av julaftonen:

‘Tomten vaj ju snäll. Fast jag fick ingen skejtbåd.’

Frukostscen i den lilla dysfunktionella familjen: det lilla gula barnet får inte ut något ur den extra stora tuben med Kalles kaviar och börjar därför slicka på den. Eftersom jag inte vill uppmuntra dylikt beteende säger jag åt henne att inte göra så eftersom det är andra som också ska använda samma tub.

‘Men ja dugej’ svarar ungen då.

Måste försöka förklara skillnaden mellan sak och person eller så kommer det att bli ett helvete att argumetera med henne i framtiden.

Fick grav ångest igår då det lilla gula barnet ifrågasatte när vi skulle börja julpynta… Trodde jag skulle slippa det i år också eftersom vi inte firar själva julaftonen hemma men efter lite bannor av Hönspappan begav sig hela den lilla dysfunktionella familjen till Fridhemsplan och kom med både liten julgran och krimskrams att pynta med. Sen blev det jul-playlist på Spotify [tack Onekligen]och gemensam ansträngning för att få ihop granskrället. Efter ett par styrketårar stod den där i ena hörnet i ikeagrottan i all sin prakt.

I morgon ska det pyntas innan vi drar iväg till Hönspappans föräldrar. Det lilla gula barnet har ‘gjort’ ett piprenarnystan i rött, grönt och blått som hon bestämt ska bo i granen. So be it.

Övriga julaktiviteter jag har presterat: la ut ett halvdant julkort på det lilla gula barnet på Facebook, photoshoppade till det igår kväll [sent] men orkade inte göra något åt det faktum att vi tog kortet jagandes efter henne och att hon envisades med att vilja ha tomteklänningen bakochfram, drog ned på stan en kortis för att inhandla klapp till Hönspappan [kom på igår att jag verkligen ville ha en julklapp och då måste man ju säga det rakt ut, jag essemessade iochförsig, men om man vill ha  måste man ju ge också], slog in alla julklappar jag hade [3] och nu ska vi julstäda!

Fick en bekräftelse på att jag är anmäld till vuxenbalett som kvitto på helgens impulsanmälan. Tror det är ett led i min lite för tidiga 40-årskris, att genom mer eller mindre lämpliga fysiska aktiviteter försöka förneka min faktiska ålder.

Hittade även en kurs åt det lilla gula barnet som jag hoppas blir bättre än den barnrytmik hon gick förra terminen.

När man frågar det lilla gula barnet vad hon vill ha i julklapp har det tvärsäkra svaret varit ‘en skejtbåd’ sedan långt tillbaka. Spolingarna i Rålisrampen måste ha gjort ett bestående intryck. Vi pratade om det senast i helgen och då tillade hon

‘Då ska jag ha byxoj’. Å keps’.

Där ser man. Jag skulle faktiskt kunna köpa en bara för att bryta den ihållande kjol- och klänningstrenden.

På väg hem från mina päron. Har firat jul i förskott med dem, morfar och lillebror med familj. Det känns som om både packningen och magsäcken har expanderat till dubbel storlek sedan i fredags. Det lilla gula barnet fick pärlor, pussel, säck med boxhandskar, böcker och magnetbokstäver.

Hönspappan har infört ‘tåggodis’ som en företeelse, som den inkonsekventa person han är valde han – bilar.

Det lilla gula barnet bajsar vanligtvis en gång om dagen. Det brukar ske i samband med hämtning på dagis så eftersom bajsblöja var bytt trodde jag att vi skulle vara homefree under tågresan.

Tji fick jag och borde sätta pengar på att skiter ungen mer än en gång så är det såklart när man är hänvisad till en skakig tågtoalettskrubb.

Ett bra slut på veckan. Min pseudochef bjöd på lunch och jag hann allt jag hade planerat mellan jobb och tågresa. Hade hunnit ännu mer om jag vetat att tåget var ungefär 70 minuter försenat.

Det lilla gula barnets mest frekventa uttryck just nu är ‘åkejjå’ [med betoning på att det är hon som behagar göra som jag säger]. Än så länge låter det mest roligt men jag kan föreställa mig att det är något som skulle kunna driva mig till vansinne. Tillexempel efter att ha tillbringat drygt 2 timmar i extrem trängsel på Centralstationen.

Sitter och saknar det lilla gula barnet. Har inte varit hemma för nattning en enda kväll denna vecka, så inte heller i kväll. I morse var hon så snäll och trilskades inte ens när jag sa att vi inte hade tid att öppna någon kalender utan måste klä på och jäkta till dagis. Hon ställde även fram de 2 tomtarna som hon lagt under adventsstaken ‘föj att de inte ska snöa på dem’ utan protester.

Nästa sida »