Så har vi varit hos logopeden igen, jag och Hönspappan. Det lilla gula barnets stamning har blivit lindrigare så vi bestämde oss för att låta det bero och fortsätta tänka på att prata på det lilla gula barnets nivå samt att bli mer medvetna om samtalstempo.

Det känns iallfall bra att vi gick iväg till logoped och fick lite input och handson-råd. Vi ska även på uppföljningsmöte vilket känns tryggt ifall det skulle bli värre.

När vi kom hem och hade ätit pannkaka imponerade E med att recitera följande lilla vers [som kommer från en ramsbok som hennes faster har dömt ut totalt men jag är fortfarande impad av ungen]:

Sylvia lekej i pajken
Hon haj en liten fal [sjal]
Hon fungej sakta blubb, blubb
Hon tjoj hon äj en val

 

Sen i morse igen. Det lilla gula barnet ville skära frukt i små, små bitar [som hon fick göra med mormor i helgen, tack som fan]. Då tar frukosten ungefär dubbelt så lång tid som vanligt. Gjorde några blomsmörgåsar åt henne av den enkla anledningen att hon äter hela rakt av, gör man en vanlig macka äter hon osten och slickar av smöret.

Två stycken blomsmörgåsar till ett litet gult barn

Frukostskapelse av en slackermorsa

Sitter och eftermiddagssnacksar för att orka med 2 nybörjarklasser ikväll. Hoppas de är snälla. Alla har varit obeskrivligt jättetrevliga hittills och S var jättenöjd med min premiärsöndag.

Är lite kluven till det här med att vara instruktör. Ska jag vara ärlig tycker jag man borde vara bättre än vad jag är men samtidigt har ju kunskap och pedagogik inget med varandra att göra. Jag har ju nybörjarstadiets våndor i färskt minne iallafall.

Det är andra kvällen på raken jag kommer att komma hem efter det lilla gula barnets läggtid. Tycker det är trist att inte ens hinna säga godnatt till henne. Har lite ångest för att det är tredje kvällen jag inte är hemma men Hönspappan får ta igen det i helgen, har lovat honom lite skrivtid.

Som den chokladjunkie jag är kunde inte vilda hästar hålla mig från att tastecasta choklad igår. Ställer mig därför helt oförstående till den dåliga uppslutningen; sajten annonserade 20 platser, när vi kom dit pratades det om att 10 skulle komma men vi var bara 5 närvarande [!]

Måste erkänna att jag är mer gourmand än gourmet när det gäller choklad även om jag hellre äter en lite mindre mängd mörk choklad än moffar ett kvarts kilo Maraboukaka.

Till en början stördes min koncentration något av chokladbitarna som bara låg där framför mig. Efter ett tag [när vi börjat smaka på chokladen] blev jag mer uppmärksam på vad Arild från Adoro hade att säga. Han var mer kufigt kunnig än larvigt publikfriande vilket jag uppskattade. Det gick liksom inte att ta miste på hans näst intill fanatiska intresse för chokladen – en chokladsagofarbror som jag skulle kunnat lyssna på nästan hur länge som helst.

Som sig bör på provning fick vi använda oss av mer än smaksinnet och både lukta och lyssna [!] på chokladen. Vi provade 6 olika sorter från Amedei. Upptäckte att halvsött vitt bubbel matchade choklad mycket bra och att mjölkchoklad smakar kola om intagen direkt efter mörk dito. Sammanfattningsvis har jag ingen ambition att bli en chokladsnobb som fnyser åt allt som inte är tillverkat av kakaobönor från samma plantage i inre Venezuela, mitt beroende är för djupt för att överge möjligheten till ett quick-fix från närmaste ICA [tillexempel Lindt Excellence Sea Salt]. Däremot kommer jag nog att prova mer kvalitetschoklad, speciellt eftersom Chokladbutikens hela utbud ligger på gångavstånd hemifrån.

Provning av Amedei-choklad hos Chokladbutiken

Ett tu tre så var det bara papper kvar

Tack Tastecasting.se, Chokladbutiken och Adoro för en uppiggande och lärorik kväll som omväxling till den vanliga vardagstristessen för en hösttrött småbarnsmorsa.

Det lilla gula barnet var väldigt bekymrad i morse när Hönspappan inte hade någon matlåda när han gick hemifrån.

‘Menmenmen… om du inte ätej, då blij du suj!?

Inte ens 3 år gammal men fullkomligt införstådd i hur blodsockerfall påverkar en Hönspappa.

Helgens inneboende barnvakter utnyttjades för restaurangbesök med påföljande bio på lördagskvällen. Skönt att komma ut bara jag och Hönspappan. Vi gjorde en avstickare ända till Södermalm och åt på Berlin – Sthlm. Skönt att kunna koppla av utan att ha en unge med sig men med en gravid saftdrickare på ena sidan och en nybliven mamma som ammade på andra sidan var det svårt att koppla ifrån föräldra-mode helt.

Hann med ett par drinkar på Vampire Lounge innan bion, jag propsade på att få en av deras glassdrinkar som efterätt. Jag tog en som smakade smält cookies ‘n cream-glass. Tyvärr enbart det. 

Hade kunnat skriva en liten recension om filmen om jag lyckats hålla mig vaken tillräckligt länge för att bilda mig en uppfattning om filmen men tyvärr gjorde jag inte det. Därför kommer här en länk till DN På Stans omdöme  – de tyckte tydligen den var bra.

Vi var senare än någonsin till dagis i morse, ville inte lämna ett världskrig efter mig då mina päron ska hämta det lilla gula barnet idag och kommer till lägenheten först. Ungen ville bara stå på ett ben när jag ville byta blöja, klä på och komma iväg. Iochförsig visade jag aerobicskoreografin från igår för henne men det var medan hon åt frukost. Mindre uppskattat tilltag får man dock leta efter.

‘Stäng av musiken’ sa hon surt och jag fick en försmak av hur det är att vara en pinsam morsa.

Blev dock inte speciellt nedstämd eftersom jag sov hela natten utan att klia för första gången på ett par veckor.

Den värsta stressen på morgonen rör huruvida jag ska få i det lilla gula barnet tillräckligt med frukost. Man vill ju inte skicka henne till dagis på fastande mage. Samtidigt är jag en dålig förebild eftersom  jag är världens sämsta frukostätare själv [trots hjärntvätt om att det är det viktigaste målet på hela dagen].

I dag stod jag med skalkniv och freestylade en ’stoj fisk som äj arg’ ur en skiva Lingongrova för att få henne att äta. Det gjorde hon dock med besked, tre ‘stoja’ fiskar gick det i den lilla [men fint barnbulliga] magen. Hon hade säkert ätit mer om hon hade fått/vi hade hunnit.

Hade en trevlig barnfri kväll igår tillsammans med Hönspappan, hans syster och hennes man. Middag på Tranan med långtgående diskussioner om en framtida semster i Murmansk.

Det var ett tag sedan jag och Hönspappan gjorde något utan det lilla gula barnet. Tidigare har vi varit ganska bra på det men på senaste tiden har vi gjort annat när vi väl haft barnvakt. För det har vi ju iallafall varje tisdagskväll, tack farmor!

Det lilla gula barnet var uppe när vi kom hem vilket var trevligt, men brukar påverka tiden det tar att stiga upp nästa morgon. Mot all förmodan var hon ganska lättväckt i morse, det var andra faktorer som gjorde att vi blev lite senare än vanligt till dagis.

Höll på att glömma – det lilla gula barnet ritade sin första huvudfoting idag! Det blev efter mycket om och men Hönspappan som tog henne till barndansen och där verkar det ha spårat ur totalt. Det är alltså en kurs för ungar mellan 2 och 3 år, men de ska rita noter [fjärdedels och åttondels] och sjunga sånger på finska. Min unge ritade en huvudfoting istället och jag tycker det är avancerat nog för någon som inte är fullt 2 år och 10 månader.

Se ett sånt fulländat konstverk! /Stolt morsa.

Se ett sånt fulländat konstverk! /Stolt morsa.

Nästa sida »