Farmortisdag och kursslut

I dag är det farmortisdag. Då hämtar farmor det lilla gula barnet från dagis före mellis och så går de på konditori och äter en groda. Kommer ihåg att jag fattade nada av vad farmor och hon gjorde när ungen kom hem och surrade om ’söpa gjoda’ [men utelämnade att de var ätbara] när detta initierades [mer än ett år sedan så en tradition vid det här laget].

Alla grodbakelser jag googlade fram var vindögda...

Själv har jag mina kurser i kväll. I dag är sista tillfället för min allra första grupp. Tråkigt för det är en supertrevlig skara människor, roligt eftersom samtliga vill fortsätta. Jag tycker att jag börjar komma i fas med mina begränsningar och fortsätter att leda nybörjargrupper. Åtminstone ett tag till.

 

Ensamstående veckoslut

Har varit ensamstående med det lilla gula barnet sedan igår morse. Man kan säga att det började bra och dalade sen. Samtidigt känns det bra att göra små korta studiebesök i ensamståendelivet, dels för att känna att jag klarar av det om jag anstränger mig, dels för att uppskatta Hönspappan än mer.

I går handlade vi på förmiddagen, sen Fantasium på Lidingö med allrabästa J. Premiärbesök som med all säkerhet kommer att upprepas [förutom inköp av världshistoriens blaskigaste latte]. Det lilla gula barnet gillade rutschkanan bäst, morsan hittade en spinny pole men ville inte slåss om den med småglin eller riskera att bli utslängd pågrundav excessive use av leksak för barn. 

Det är inte det lättaste att pricka ett litet gult barn i full fart nedför en rutschkana

På kvällen kom Y x 2 och Lilla K och förgyllde vår lördagskväll med sin närvaro. Mycket trevligt [och städat].

I dag vägrade ungen sin danskurs, var allmänt gnällig och needy under min poleträning och toppade med en gråt- och skrikkavalkad när Hönspappan kom hem tidigare än väntat samtidigt som Onkel L och faster C trillade in för middag och påföljande barnvaktssession då jag inte ville missa min vuxenbalett [det räcker med att vi betalat en kurs som vi inte utnyttjar liksom].

 

Om barns och vuxnas drömmar

Det lilla barnet skriker i sömnen ibland, häromkvällen skrek hon så tillochmed Hönspappan hörde fast han satt inklämd i datorskrubben. Hon kommer aldrig ihåg att hon har gjort det så vi brukar bara titta till henne och anta att hon drömmer. Just då låg hon och gapade om att hon inte ville vara rosa [morsan hoppas att det blir en sanndröm].

Det lilla gula barnet är inte det minsta rosa för en gångs skull

I natt hade Hönspappan mardrömt att han hade blivit sparkad från sin tjänst och ersatt av en person med ADHD.

 

Barnarbete

Typiskt, bara för att jag måste vara på jobbet i tid i dag [workshop med en blandad skara människor från hela koncernen] så hittade det lilla gula barnet golvmoppen och ville skura hallgolvet [eller rasta sin hund tror jag hon kallade det].

Är ju inte sämre än att ta tillfället i akt att få en slaskfri hall så nu är jag sen.

Det lilla gula barnet tar sig an hallslasket

 

Dagens outfit

[trodde aldrig att jag skulle posta ett inlägg döpt till detta...]

Har sedan urminnes tider [typ ett år i småbarnsmått mätt] tillbaka givit upp inblandning i det lilla gula barnets val av kläder så långe det inte är för mycket/lite/smutsigt/trasigt. Att ens försöka föreslå byxor finns inte på agendan [möjligtvis hota med att jag stoppar ned henne i ett par jeans om hon tramsar].

I dag hade hon bestämt sig för en ny tröja med applikation och en rutig kjol som hon gillar väldigt mycket. Allt är arvegods från min snälla chef som har en dotter som är ett år äldre [se där, miljöpoäng till slackermorsan som återanvänder]. Hon var mycket nöjd med sin outfit som hon kommenterade med ’så föjvånade de ska bli näj de sej huj snygg ja äj!’

Dagisklädd à la litet gult barn

 

Förhärdad unge

Igår visade det sig att det lilla gula barnet inte har någrasomhelst skrupler när det gäller att ljuga för egen vinnings skull. Snälla faster C hämtade från dagis och tillbringade resten av kvällen hemma hos oss så Hönspappan kunde hjälpa sin morbror att flytta och jag kunde gå på min pole-träning.

Som tur var är inte faster speciellt lättlurad så det blev varken saft till middag [trots att ungen försäkrade att hon fick det för mamma och pappa] eller kurragömma istället för att gå och lägga sig.

En annan förhärdad unge

 

Nu är det slut

I dag tar det slut på riktigt. Jag har varit medveten om det i en månad och det var på mitt initiativ, ändå känns det lite ledsamt. Hur ska jag nu bli alldeles svettig och lycklig?

Den här gången höll det i över 2 år, har väl inte varit direkt missnöjd men det kostar mer än det smakar just nu. Vill ju ha tid att umgås med andra och inte bara få dåligt samvete när vi inte kan ses. Det har varit riktigt bra stunder den här gången, att det lilla gula barnet skulle bli accepterat var en förutsättning för att det skulle funka överhuvudtaget och det gick alldeles utmärkt. Till en början alla 3 men sen blev E tryggare och tryggare även utan mig. Jag fick mest ut av att ses på egen hand, utan unge i släptåg, det måste man ju förstå…

Tack för den här gången Sats. Det känns ändå skönt att avsluta ett förhållande där motparten finns kvar och med största sannolikhet vill ha en tillbaka. Iallafall så länge man signar upp sig på autogiro.

 

Måndagslämning

Det lilla gula barnet var ovanligt enkel och inte alls lika omständlig under påklädning som hon brukar vara om mornarna. Fast när vi kom till dagis blev hon istället extra klängig och ville inte att jag skulle gå utan började tillochmed gråta. Jag föredrar att lämna en glad unge så jag stannade länge och pratade. Är dock inte van med drama vid lämning och hoppas att det inte är en ihållande trend. Känns lite oroväckande om ungen börjar krångla efter snart 2 år av dagislämningar.

Det lilla gula eskimåbarnet påbyltad för utomhustemperatur

Disclaimer: Gårdagens inlägg var inget swinger-infall utan en högst ospännande fotosession hos en högst professionell idrottsskademassör med 4 personer inklämda i ett pyttelitet behandlingsrum och jag skulle agera patient. Let’s hope my back is photogenic.

 

En helt vanlig söndag

I dag har jag blivit tafsad på av min bästa kompis man och fortsatt mina fruktlösa försök att bli en prima ballerina.

Fötterna på bilden är inte fötterna som börjat på vuxenbalett

 

Middagsfanfar

Hönspappan har en hangup på säkerhet i allmänhet och brandvarnare i synnerhet [det kan ha varit mitt fel att beteendet eskalerat, men det vill jag inte gå in på]. Vi har 6 brandvarnare i vår tvåochenhalva, varav 4 i köket. Så fort det steks går brandvarnarkören av, ett mycket irriterande inslag i middagsbestyren om någon frågar mig. Fenomenet har grusat de senaste veckornas fredagsmys, dock inte igår när det lilla gula barnets faster var närvarande. Däremot vid kvällens middagsproduktion.

Ungen verkar ha vant sig vid hallabaloot för när det satte igång kom hon inrusande i köket och gapade
‘nu äj maten klaj!’