27 januari, 2012
En försenad uppdatering om hur vi haft det och vad vi gjort so far:
Jag bara ääälskar allt med den här semestern: huset som ligger bokstavligen på stranden, temperaturen i poolen och det faktum att min simokunniga unge når botten i grunda delen, att den är så lugnt här [nästan bara pensionärer] och främst, att jag slipper vara i Sverige just nu.
Jag skulle vara fullkomligt nöjd med att bara florera mellan poolen och stranden, men vi har faktiskt aktiverat oss på andra sätt också.
23 januari, 2012
I fredags skulle vi alltså dra iväg på semester till Amerikat och trodde till en början att vi hade hyfsad framförhållning på passfronten. Insåg att så inte var fallet när en tredjedel av sällskapet fortfarande var passlös [giltigt till US iallafall] 12 timmar innan flyg från Arlanda.
Denna något stressframkallande omständighet, tillsammans med avsaknaden av egen bil men innehav av åksjuk unge, gjorde att vi drog ut till flygplatsen redan på torsdag kväll [innan gränspoliskontoret stängde] och stannade helt enkelt kvar i vänthallen över natten.
Kan inte för allt i världen påstå att det är en bra uppladdning för långflygning över Atlanten.
Vi började med en kort flight till London. Jag anser mig tillräckligt berest för att klara en mellanlandning utan bagage, men väl på Heathrow lyckades vi först ta oss till fel terminal och sen, i rätt terminal, inse att vi står i fel gate först när vi försöker boarda. Vår flight till Miami [som vi kom på tillslut] var försenad, vilket ledde till att vi missade anslutningen till vår slutdestination. Att tullproceduren gick smärtfritt hade mindre betydelse när vi fick reda på att nästa flight gick först morgonen därpå.
Var vid det här laget så utmattad att jag är förvånad att vi ens kunde tänka klart. Vi pallrade oss iallafall iväg till biluthyrningen och lyckades få ut vår bil i Miami istället för Fort Myers och så bar det av billedes mot slutdestinationen. Vi var framme vid huset ca 2300 lokal tid, då var det över 40 timmar sedan jag befann mig i horisontellt läge senast. Var mindre kontaktbar än en zombie och prisade högre makter vid upptäckten av färdigbäddade sängar. Att vara upprättstående när resten av sällskapet anlände fanns inte på världskartan.
Tror jag sov innan huvudet låg på kudden, men trots den långa perioden utan sammanhängande sömn vaknade både jag och Hönspappan strax före 0700.
Vid första åsynen av verandautsikten var ditresans alla besvär som bortblåsta och den enda känslan var att allt var såå värt.
19 januari, 2012
Pausar härmed den allmänna januarimisären för ett viktigt meddelande: i dag skrev jag på anställningspapper för en fast tjänst på stället som jag har bemanningskonsultat hos i snart 3 år.
18 januari, 2012
Om det här som pågår nu är en faaas hoppas jag för alla inblandade att den blir kortvarig [och helst går över innan helgen, men det kanske är för mycket begärt].
Den senaste tiden har det lilla gula barnet varit en outsinlig källa av gnäll och ovanligt svår att komma överens med. Helgen var tillexempel väldigt trevlig egentligen men ungens humör drog ned det sammantagna omdömet så det enda braiga jag kunde pressa fram var Svansjön [då hon inte var med].
Att jag hade en superrolig svensexa i lördags förmiddag, att jag och Hönspappan i lugn och ro kunde promenera och köpa en iPad då ungen var hos en kompis och att hon även hade sin första taekwondoträning i ny grupp med ny tränare och det gick alldeles förträffligt bra, begravdes liksom under en tung matta av klagolåt och hennes olust att ta sig för med någonting annat än att missnöjesgny över hur trist precis allting är.
Med det sällskapet ser jag inte alls fram emot semester.
Say hello to my little – more easygoing – friend
15 januari, 2012
Behållningen av helgen:
Svansjön på Dansens Hus
13 januari, 2012
Hönspappan skaffade sig en egen ajfön till slut. Han är redan helsåld på Instagram och postar knasbilder i parti och minut.
En kväll förra veckan ägnade han sig helhjärtat åt att fota alla leksaker han säger sig köpt åt ungen men som hon väldigt sällan, och då under noga uppsikt, faktiskt får leka med. Eftersom jag inte har något annat att komma med så recyclar jag ett urval av han DLGB-bilder här:
Spökbarn blir tydligen lite suddig i kanterna
Det lilla gula barnets fötter
Här tycker tillochmed jag att det ser lite läskigt ut
12 januari, 2012
Så har det dragit igång så smått. Före sitt eget kalas hade det lilla gula barnet varit på 2 andra kalas samt lekt med 3 olika barn utanför dagistid [då räknar jag inte med barn som hon känner genom oss]. Anser det vara helt oki siffror för ett ensambarn med ett socialt miffo till morsa.
I kväll ringde ytterligare en dagiskompis [egentligen var det ungens pappa om man ska vara petig] och undrade om det lilla gula barnet ville komma till dem på lördag. Hönspappan svarade och försäkrade sig om att vi inte behövde vara närvarande [fatta panikångesten, sitta av tid hos vilt främmande människor, kan vara mitt allra värsta! Gaaah...]
Fast bortsett från min tvångsumgås-med-okända-föräldrar-fobi känns det bara bra. Att hon inte är ett ufo alltså. Och det var vi ju medvetna om, att vi har ett större ansvar angående ungens socialiserande eftersom vi inte vill tillhandahålla ett syskon.
Det lilla gula barnet med skumskägg i discoduschen
8 januari, 2012
Har precis överlevt mitt livs första egenorganiserade barnkalas. Trots hyra av samlingslokal, endast 8 barn i 2 timmar samt hjälp av mina päron så är jag beyond utmattning nu. Nästa år lägger vi ut hela skiten på entreprenad.
Lördagen blev uppvärmning med fest för släkt och vänner
Söndagstårtan
2 timmar senare
5 januari, 2012
Det lilla gula barnet inspireras av favvofilmen just nu, Barbie och de 3 musketörerna.
Det lilla gula barnet tar vad som finns till hands istället för solfjädrar
